Kommentarer till hemma i dalen igen = tårar.

Av: e

Mon, 23 Nov 2009 13:39:57 +0000

Sån där ingenjör. Jag vet egentligen inte heller om det är det jag vill syssla med, men jag känner inte att jag kan börja om med nåt annat nu när jag bränt både mina ”bästa år” och allt CSN på det. Jag får hitta på nåt annat efter examen isf. Plus att man kan ju inte ge sig liksom =)

Vad ska du hitta på istället för lärare då? Har du nåt uppslag alls eller kör du ”the waiting game” tills du kommer på vad du vill göra?

Av: Cilla

Cilla — Mon, 23 Nov 2009 13:24:43 +0000

Jag vet absolut hur frustrerande det är att bo hemma och i princip undra när livet ska börja på riktigt. Jag har varit i en liknande situation och då gjorde jag upp med mig själv att jag skulle bita ihop och kämpa på i min trista vardag i ett år. Sedan skulle jag flytta. Låååångt bort. Då fick jag något att kämpa för och se fram emot. Nu är jag visserligen arbetslös och önskar att det mest olycksamma året i mitt liv är slut snart, men sedan drygt två år tillbaka bor jag iallafall inte hemma och bara det gör att jag är på bättre humör nu än då.:)
Kan du börja starta eget redan nu så att framtidsdrömmen om att flytta känns lite närmare? Eller finns det någon annan utväg ur ekorrhjulet? Du kanske kan jobba i Älvdalen fram till jul sedan flytta in hos någon vän i Sthlm och börja år 2010 från scratch med en rivstart?;)

Av: Dessi

Dessi — Mon, 23 Nov 2009 01:15:51 +0000

Förstår din situation! Men tänk vad härdad du kommer bli sen när det här är över! Vänd det till något positivt! :) Jag har skitmycket plugg nu fram till jul och det är minst sagt ångestframkallande.

Om du känner dig ensam skulle det vara kul att träffa dig :) Jag har knappt sett något av Dalarna känns det som, fast jag nu bott här sedan augusti :P

Kram på dig!

Av: e

Mon, 23 Nov 2009 00:00:26 +0000

Trivs och trivs… Det börjar bli ganska tjatigt efter att ha nött på samma ställe en femtedel av mitt liv. Sen är det ju tänkt att man ska bli klar med den förbaskade skiten nån gång också. Men det är ganska trevligt egentligen. Lite dålig lön bara =)

Av: e

Sun, 22 Nov 2009 23:26:03 +0000

Jo jag pluggar …fortfarande =P Det är väl en del av problemet på flera olika sätt.
I mitt fall så är det mer som en stig som börjar bli lite väl brant än ett ekorrhjul.

Jag antar att du syftar på en lastbil och inte roboten =)

…och kylskåp?

Av: Bögen från Dalarna

Bögen från Dalarna — Sun, 22 Nov 2009 22:07:05 +0000

Förstår hur du känner.. Jag brukar känna exakt likadant när jag åker iväg och sedan kommer hem. Blev mycket så förut när Adam bodde i Skövde, jag åkte ner dit och var nere där och i Göteborg i kanske en vecka och kom hem till – vad? Ingenting, förutom familj och vänner. Men jag känner att jag inte hör hemma här, man får bara göra det bästa av situationen tills man kan flytta iväg ordentligt sen.

Men bara man har bra stöd och allt så går det! Sedan förstår jag dig – Älvdalen liksom, höhö. ;)

Av: Cilla

Cilla — Sun, 22 Nov 2009 20:13:25 +0000

Du ÄR inte ensam, jag har blivit uppsagd i onsdags…. Nu är man tillbaka till de gamla vanliga, jobba extra som vikarie bara.

Av: Jennyh ♡ bor på Malta!

Jennyh ♡ bor på Malta! — Sun, 22 Nov 2009 18:51:24 +0000

Åh vad jobbigt men jag förstår dig gumman, har varit (och är fortfarande, lite) i samma situation.. skitsvårt att komma ur något sånt där. Kan du inte söka ett jobb i Stockholm och bo hos någon kompis en månad innan du fått lön och hittar eget? Eller börja plugga, då kan man också flytta ju. :) Tycker hela grejen med brist på jobb för ungdomar i Sverige har gått över styr, vi som inte har något jobb kan ju knappt få det heller. :| Att bo hemma är ju det värsta som finns, jag vantrivs direkt och hamnar i den där onda cirkeln. :/

Av: zalina

zalina — Sun, 22 Nov 2009 17:36:19 +0000

Hej hopp Cilla, kan lova att ditt liv e mkt roligare än mitt. Har inte ens nå att skriva i min blogg längre för jag har inge liv!! Hoppas du mår bättre nu & behöver du nån att umgås me så är jag en ensam själ oxå! :) Ta hand om dig kramar

Av: Maria Sjöden

Maria Sjöden — Sun, 22 Nov 2009 16:46:22 +0000

Du är guld värd du med. Skitjobbig situation =( klart man inte vill bo hemma som vuxen & att de borde finnas mer jobb :S. Du är välkommen hit när du vill ska du veta. Har en liten present som väntar på dej här oxå ;) jag, du & Emma borde ta en svull & filmkväll snart!

Av: Emmelie

Emmelie — Sun, 22 Nov 2009 16:18:13 +0000

Det enda rådet jag kan ge är: kämpa på! Det är det enda man kan göra, man får inte ge upp – man måste kämpa på, även när man inte orkar. Annars kan man lika gärna ge upp.
Tillslut måste det gå din väg, tillslut kommer nog saker och ting kunna lösa sig. Det är lite den ramsan jag upprepar för mig själv också.

Och vet du vad? Faktum är att du har hela livet framför dig. Och alla möjligheter också! Försök se det så, och inte nedslås för mycket. Men samtidigt: när det känns jävligt vissa dagar, då måste det få göra det också. Då får det vara en risig dag – och sen får man försöka komma igen.

Av: Anna

Anna — Sun, 22 Nov 2009 16:07:45 +0000

Det låter ju som att du borde flytta till Stockholm! Sök jobb där och försök få flera intervjuer samma dag… Sen får du väl hyra i andra hand eller nåt om du väl har fått ett jobb. Och i Sthlm kan du ju få fler MUA jobb också, och mer kul såklart! Tänk ut nån slags handlingsplan, för så där som du har det nu kan du ju inte ha det. Och ge inte upp för det kanske tar ett tag att fixa allt. Lycka till.
(Själv flyttade jag till London och skaffade jobb och bostad där, då hade jag iofs lite sparpengar, det underlättar.)

Av: Just Another Crazy Blonde - With Just Another Stupid Blog

Just Another Crazy Blonde - With Just Another Stupid Blog — Sun, 22 Nov 2009 15:59:12 +0000

Jag tror att alla känner sig misslyckade med sitt liv någon gång – mer eller mindre.
Men du är inte så gammal än – du har flera år på dig att lista ut vad du vill göra, flytta och byta jobb m.m.
Finns det ingenting du kan tänka dig att göra på något annat ställe? Någonstans där du känner sig hemma och har vänner runt omkring dig?

Jag gav mig ut på 13 veckor backpackingtripp till Asien när jag var 28 år – ensam.
Sen flyttade jag och sökte nytt jobb. Kände att jag ville göra något med mitt liv.

Jag känner att mitt liv började när jag var 28. Jag tyckte att jag var gammal då. Nu är jag 31 strax och tycker att livet inte alls är så illa och att livet faktiskt inte börjar förrän efter 25 ;)

Kram Carro

Av: Emelinda

Emelinda — Sun, 22 Nov 2009 15:00:01 +0000

Gumman, jag säger ännu en gång: Kontakta Soc. Får du hjälp ekonomiskt lättar ju dina negativa tankar en aning.

Du vet att jag finns här. Trots att jag är många mil bort. Alltid! Massa kärlek till dig

Av: guzmania

guzmania — Sun, 22 Nov 2009 12:38:53 +0000

Hoppas verkligen att det löser sig för dig snart!