redan igår hörde jag att det var en liten kille på 2 år i mora som gått bort och jag tog för givet att jag inte kände pojkens föräldrar då jag inte kunde komma på någon på rak arm som hade en son på 2 år. vilken chock det blev nu när jag insåg att jag för några år sedan umgicks med pojkens pappa då han var bra vän med min dåvarande pojkvän. så vi har festat många gånger ihop, han kommer alltid vara min favorit när det kommer till att framföra fuck her gently på gitarr & sång.
genast blev denna tråkighet mer verklig för mig.
när jag läste alla fina ord han skrivit och som andra skrivit på sin facebook sida så kunde jag inte hålla tårarna tillbaka.
saker och ting känns så himla overkliga när man inte känner dem inblandade. det är svårt att sätta sig in på riktigt och förstå att det faktiskt har hänt. Att förlora ett barn måste ju vara en av de värsta sakerna som finns. jag har suttit bra länge nu och funderat på vad jag ska säga till honom. hans son har gått bort, hans förstfödda son. Det är en sån där sak som inte händer på riktigt!
Idag var det dessutom begravning för Owe hemma i älvdalen. känns riktigt tråkigt att jag inte var där då jag ändå umgåtts lite med Owe på senare tid. Jag tror faktiskt inte jag riktigt förstått att han faktiskt gått bort. För mig är han fortfarande i brunnsberg.
Februari har varit en månad med många dödsbud.
Nu är det läggdags för mig, har jobbat i nästan 12 timmar idag på stående fot så jag är tröttare än vad jag vill vara! Era kommentarer svarar jag på imorgon.
tack för att ni finns <3
februari 27th, 2010 at 12:42
Jag har inte fattat det än, det är så svårt att greppa.
Även jag inte umgåtts med honom så mycket på senare år, så känns det, jag vet inte. Konstigt, overkligt?
Det är något en förälder inte skall behöva uppleva.
*kram på dig*
februari 27th, 2010 at 09:42
sv: Tack så jättemycket, finis! Jag har köpt klänningen vintage, men för några år sen så gick den att köpa på h&m trend i Köpenhamn och London. Puss
februari 27th, 2010 at 11:01
Usch vad hemskt! Jag beklagar verkligen till föräldrarna och dig, fruktansvärt när dom är så små :(
februari 27th, 2010 at 11:17
då tycker jag att du ska traska iväg till H&M bums =)
Massa snygga jeans i alla sorters modeller =)
februari 27th, 2010 at 11:31
Läste flera som skrivit om det på FB. Fruktansvärt hemskt. Är pappan någon jag känner till?
Var det Owe som omkom i skoterolyckan jag läste i tidningen om för ett tag sedan? Usch… senaste åren tycker jag det kommer dödsbesked efter dödsbesked, särskilt bland unga.
Kramar till dig vännen
februari 27th, 2010 at 12:12
jag tkr inte heller om i.d, blev blank överallt av den tkt jag men med hhminerals blir jag inte alls blank och den har hållt superbra även när det snöat (har alltid varit skeptisk mot mineralmakeup, och hur den håller i vissa väder). du kan mejla dem och be om gratis prov, det gkorde jag först :) http://hh-mineralmakeup.se
februari 27th, 2010 at 12:19
Åh tack så mycket gumman , jo det är väl idealet som är skruvat helt fel..
Hoppas du får så roligt om du skulle ut ikväll =)
februari 27th, 2010 at 01:47
Ja usch så hemskt.
Dödsbud kan aldrig kännas lätt.
Hemskt när man läser eller hör om barn som dött, men ännu värre om man känner till barnet.
Många styrkekramar Hirly
februari 27th, 2010 at 03:34
Fy vad hemskt.Det är nog det värsta en förälder kan vara med om =(
Sv:Ja,jag heter Cecilia =)Fint namn vi har.
Kram
februari 27th, 2010 at 06:31
Det är hemskt när människor försvinner! Har fått uppleva det alltför mycket senaste åren också :(
Vilken fin design du fått till! Stilren och enkel! :)
Hälsningar från Bangkok!
februari 27th, 2010 at 08:18
Det går inte att hantera, framför allt inte när barn går bort. Min allra bästa vän sedan snart 22 år tillbaka förlorade sin son när han bara var 6 månader.
Det finns inget man kan säga, inget man kan göra.