Vardag – Livet från Wysteriias synvinkel

Vem vill jag vara?

8 augusti, 2025 Wysteriia Kommentarer 0 kommentarer

Det här är något som jag haft mycket i mitt huvud nu under semestern. Jag ser inte framemot att gå tillbaka till en vardag där jag tappar energin väldigt snabbt nämligen. Jag har så svårt att se att det i slutändan känns meningsfullt att jag var och varannan dag är jättetrött och missar min egna fritid efter arbetstid. Så vill jag inte leva mer. Jag sover för lite timmar var och varannan natt (jag går upp 5:30 så det är svårt att ”hinna” sova 8h när man somnar 23. Det är 6 timmar och 30 minuter per natt om jag har tur och faktiskt somnar 23. Jag orkar inte vara den trötta människan mer.

Så vem vill jag vara? Det här är något som jag fortfarande håller på att fundera över och mentalt försöka lägga upp saker jag behöver förändra i mitt huvud. Jag kan inte fortsätta leva mitt liv som jag gör om jag vill ha förändring. Gör man likadant så får man samma resultat och jag känner mig klar med det nu.

Jag vill vara en person som dricker matcha. När jag ser Matchatjejer på instagram så lyser hela deras aura att dom har balans i livet. En balans som jag också vill försöka eftersträva. Sen förstår jag också att det inte är så till 100% men jag vill känna mig så som jag upplever dom. Om ni förstår hur jag menar.

Jag vill vara en person som tar bättre hand om både sin kropp och sin knopp. Jag har faktiskt börjat meditera när jag har svårt att sova och jag upplever att det hjälper. Eftersom jag har grubblat så enormt över mitt liv på senare tid så har jag ju gett mig själv sömnproblem. Men att sätta igång random meditation för sömn på spotify har faktiskt hjälpt men jag har ju en tendens att ligga och vrida och vända mig själv väldigt länge innan jag kommer till den insikten att jag kanske ska testa att meditera.

Jag vill sluta ha skuldkänslor över hur jag är som person. Jag har känt mig som en sån himla dålig människa på senare tid och jag är uppriktigt väldigt trött på att känna mig så för jag är inte en dålig person. Det har tagit så på min energi att känna så negativa känslor om mig själv. Jag är bara en människa som försöker lista ut livet. Precis som alla andra.

Jag får bland annat skuldkänslor eftersom jag behöver egentid. Hur sjukt? Ni förstår ju att det inte är så positivt för måendet i sig i längden och även om jag vet att jag inte behöver ha det så får jag det för det känns som att jag är ”dum” eller ”gör fel”. Men jag har ju för guds skull varit så sedan jag var barn. Jag var alltid ute och gick på promenader med min freestyle som liten. Jag tyckte att det var så skönt när jag kom hem från skolan och mamma inte (sorry mamma) var ledig så jag fick vara ensam en stund. Antagligen behövde jag ladda energierna efter en dag i skolan med att få vara ensam och pyssla på med det jag ville. Jag ljög för mina kompisar om att jag ”skulle till farmor” nere på byn eftersom jag inte orkade leka. Och bara en sån sak att jag ljög om att jag inte var hemma istället för att säga att jag inte bara ville leka just den dagen. Hur kunde jag redan som barn uppfatta det som fel att jag ville vara ensam så jag ljög om det? Eller gjorde jag så för att dom tjatade istället annars? Jag minns faktiskt inte. Mamma har berättat att hon var orolig en sommar att jag var mobbad för jag hade tydligen inte lekt med en enda kompis på hela sommaren. Men sen när skolan började så var det som vanligt igen. Jag behövde antagligen ladda batterierna mer än vanligt. Jag minns det inte själv men jag vet att jag hade inga problem med att vara ensam. Det är skillnad på att vara ensam och känna sig ensam. Stor skillnad.

Och jag får även skuldkänslor av att jag vet att jag behöver gå och lägga mig 21 för att sova runt 2130 när jag ska upp 0530. Varför jag får skuldkänslor? Jo för jag vet ju att min pojkvän behöver inte lägga sig 21 för han går upp 0730. Jag får alltså på riktigt skuldkänslor för att jag behöver sömn, som alla andra människor på denna planet, och ”missar” tid då vi kan umgås. Ungefär som att han ska bli arg på mig för att jag också behöver hinna med att få tillräckligt med sömn. Varför är jag så här? Vad i mitt liv är det som gjort att jag så enkelt får skuldkänslor över att jag har ett behov av sömn. Jag vet själv inte hur jag ska lyckas somna 2130, allt innan 22 är nog en vinst egentligen. Jag vill bara ändra mitt sömnbeteende så jag slutar krascha och vara helt orkeslös efter jobbet var och varannan dag. Det här är något som jag själv kommer tycka är svårt och jag är lite rädd att jag ska känna mig stressad för helt plötsligt har man ju jättelite tid efter jobbet….men om jag slutar krascha var och varannan eftermiddag så blir kanske tiden efter jobbet lite mer meningsfull.

Jaha, tro om det är slut på min rant för idag. Det är musik och motor i helgen så jag och Pascal ska umgås med två vänner som kommer hit på besök :) Så jag behöver åka och handla lite så vi har något att äta och sen göra mig i ordning. Sen ska vi nog även umgås lite med Maria som är min vapendragare sedan jag var 15 år ♥ Så jag ser väldigt mycket framemot helgen, tror vi kommer ha jätteroligt :)

Jag har btw redan påbörjat operation dricka Matcha och jag tycker faktiskt det är gott med is, havremjölk och en skvätt vaniljmjölk :) Tänk om jag kunde få bort lite av mitt energidryckdrickande och druckit lite mer grönt te istället. Jag ska i alla fall försöka!

Igår paddlade vi äntligen SUP ♥

25 juli, 2025 Wysteriia

I sommar har det varit så varmt så projekt pumpa upp SUP har känts jobbigt. Men igår så slog vi äntligen slag i saken! Gud vad jag älskar att paddla SUP och att bara ligga och sola ute på en sjö. Kan vara bland det mest avslappnande jag vet.

Jag hoppas det kommer fler tillfällen, det är ju flera veckor av sommar kvar! (förhoppningsvis)

Idag håller jag mig lite mer inomhus, har en energidipp just nu så därför hamnade jag här för stunden, men jag försöker förbereda mig inför veckan som kommer eftersom vi ska ut och bila. Och jag behöver förbereda mig både mentalt (jag måste verkligen sätta mig ned och skriva ned vad jag ska ta med mig snart) och jag håller på att tvätta igenom sånt som jag vill ha med mig så det hinner torka. Jag är tyvärr en sån som tycker om att packa ganska nära inpå men eftersom jag har gått upp en del i vikt senaste åren men inte handlat speciellt mycket nya kläder så behöver jag lägga lite tid på projekt ”vad får jag på mig egentligen” för jag tror att ungefär 90% av mina vanliga kläder egentligen borde rensas ut…..kul och så….:) Sen är det lite småsaker som kan vara bra om jag får gjort innan vi åker så det inte hänger över mig.

Jösses amalia vad trött jag blev. Klassiskt mig så fort jag gjort lite hemmasysslor så känns det som jag håller på att somna…fler som lider av det? :) :)

Känner mig stressad mot min vilja

23 juli, 2025 Wysteriia

Det har nu snart gått 3 veckor av mina 5 veckors semester och här sitter jag och känner mig stressad över att jag ”inte har gjort någonting” och att min ”att göra lista” inte direkt har blivit mindre denna sommar.

Värmen har gjort att vi mest har solat och badat eftersom vem sjutton har orkat göra annat i värmen? Jag är så tacksam att vi har gymmat innan vi i alla fall åkt till stranden. Och jag passar verkligen mer än gärna på att läsa lite böcker. Men den här inre gnagande stressen jag fick imorse har gjort att jag stannat hemma idag och har städat lite istället. Dammråttorna har inte slöat medan jag har gjort det, om man säger så. Jag hade behövt göra ännu mer här hemma men jag försöker vara nöjd med det jag faktiskt fått gjort idag och inte fokusera på allt jag inte gjort. Det här är något jag har jättesvårt för och har ofta väldigt dåligt samvete (varför och på grund av vad och mot vem?!) för att jag inte har den mängden energi jag önskar.

Men något vi i alla fall har fått gjort i sommar, jag och P, är att vi har målat om ena kortsidan på mitt hus. Det tog oss hela 5 dagar och eftersom jag hyrde en skylift (vi hade inte tagit oss högst upp annars) så kände man lite press på att bli klar iaf hyfsat snabbt så det inte skulle rinna iväg alltför mycket pengar på projektet.

Här har vi kortsidan innan vi målade om, jag har fått lov fota med vidvinkel för jag orkade inte gå ut i buskarna och försöka fota :)

Och så här ser kortsidan ut nu idag! :) Jag har främst skrapat, grundmålat och målat från den vita listen och uppåt och stått i en skylift hela dagarna. Jag har verkligen fått jobba på min höjdskräck! P har gjort det mesta av jobbet nedanför på lite behagligare nivå :)

Ganska så stor skillnad och det är bara lite småpill kvar.

Nästa år är tanken att det ska bli baksidan och första halvan av baksidan ser helt förjävlig ut rent ut sagt…så det kommer känns så skönt mentalt när den också är målad! Här syns det också extra tydligt att huset kommer få sig en lite varmare rödfärg när väl alla 4 sidor är målade :) Eftersom kortsidan tog 5 dagar med alla stegen vi fick lov göra och då höll vi igång hela dagarna nästan så räknar jag inte med att orka göra mer än 1 sida per år.

Ja, målandet av den här sidan av huset är nog det enda vettiga jag gjort på min semester so far…och det är ju ett jättejobb vi gjort så jag önskar verkligen att jag inte kände som jag gör men den här stressande känslan är något jag känner rätt ofta. Och den blir så överväldigande att jag får svårt att ta tag i saker över huvudtaget. Så att jag faktiskt har tvättat och dammsugat idag är typ = applåder för jag har såååå mycket mer som ligger i bakhuvudet åt mig och säger ”du borde göra det här….och det här…och det här…och det här”.

Jag ska bara försöka vara tacksam att vi målat en hel sida av mitt hus, hunnit chilla, jag har läst ut några böcker och att jag hinner faktiskt fortfarande göra lite mer på min semester. Så andas kvinna andas.

Nu är klockan 22:22 och jag har bara skrivit på utan att försöka tänka för mycket. Jag saknar verkligen sättet man bloggade på ungefär 2005. Vardagligt och om allt och ingenting.

Lite så mina senaste inlägg har känts. Sen att det inte är så många som läser bloggar längre är en annan historia.

Att fråga ChatGPT om sin förbannelse

19 juli, 2025 Wysteriia

Det går just nu en trend på TikTok där man frågar ChatGPT (Kommer numera kallas ChatGPT för Chattis pga enklare att skriva) om sin förbannelse utan en förklaring. Jag frågade på min mobil igår men fick ett infall att även göra det idag fast nu när jag sitter vid min dator. Svaret jag fick på datorn blev såklart ett annat än gårdagens och löd: Att du vet.

Fick förklara för Chattis att jag inte alls vet och att hen fick lov förklara vad hen utgick ifrån. ”Att frågan kommer inifrån, inte utifrån. Ingen ber om sin förbannelse om de inte redan bär den. Du kanske inte kan sätta ord på den. Men du anar den. Den känns. Skaver. Följer dig.”

Ursäkta mig men vad är Chattis för sorts poet egentligen. Jag frågade hur jag tar reda på vad det är och självklart kom Chattis med 5 olika förslag på hur jag tar reda på vad det är:

”1. Skriv utan censur
Sätt dig ner och skriv fritt i 10 minuter varje dag — utan att tänka, utan att läsa om. Låt det komma. Efter ett tag ser du mönster.

2. Gå mot motståndet
Vad undviker du konsekvent? Vad gör dig rastlös, arg eller matt — utan tydlig orsak? Där bor ofta förbannelsen.

3. Titta bakåt, inte bara framåt
Vad har upprepat sig i ditt liv? Samma typer av relationer, misstag, rädslor? Mönster avslöjar källan.

4. Ställ frågor du inte vill höra svar på
Som:
– Vad har jag förlorat som jag inte tillåtit mig att sörja?
– Vem hade jag behövt att någon var för mig?
– Vad kämpar jag med att dölja — även för mig själv?

5. Drömmen vet mer än du tror
Skriv ner dina drömmar. De ljuger inte, bara pratar i kod. Återkommande bilder? Symboler? De leder till kärnan.”

Hur många människor idag är det som använder Chattis som terapeut? Det måste vara en hel del känns det som utifrån svaren som man faktiskt får.

Jag har alltid varit bättre på att skriva ned mina känslor och det var dels därför jag startade en blogg en gång i tiden. Jag använde bloggen som en form av ventil. Sen sadlade jag ju om till skönhetsbloggare och nu är jag bara en person som skriver ett inlägg nån gång i halvåret känns det som. Och jag vet att jag har mycket bakåt i mitt liv som jag tampas med (har dock tänkt gå till en riktig terapeut med detta och inte Chattis) så jag tittar per automatik redan mycket bakåt men lyckas inte komma ifrån alla känslor som min uppväxt och tidigare del av livet gett mig.

Vad jag har förlorat som jag inte tillåtit mig att sörja? Alltså det känns som mitt liv senaste åren inte har gått ut på annat än hantera sorg. Hantera sorg efter pappa, att mista mitt barndomshem som var min trygga plats (och med tanke på att jag ”är som jag är” så har den känslan av trygghet varit jättejobbig att förlora), känslan av att inte ha någon familj till ”blodet”, det faktum att jag inte har några egna barn och jag ska säga er att den sorgen när man lever i ett samhälle som är uppbyggt på att du ska skaffa familj – jag önskar att jag helhjärtat känt hela livet att jag aldrig velat ha barn. Men jag har ju levt i en värld att jag skulle ha tre barn och gifta mig. Sen blev det två barn. Sen blev jag ännu äldre och jag tänkte att ett barn får det bli och nu sitter man här och är 40, going 41, med ryggont så det känns som jag inte ens skulle överleva en graviditet. Så det är en sorg som jag försöker bearbeta i livet nu. Hur det går? Rätt dåligt i perioder. Jag blir liksom ledsen av att tänka på att jag aldrig kommer få gå på dagis och se ett luciatåg, jag kommer aldrig få göra julafton till något mysigt och magiskt för en liten (jag började gråta nu bara av att skriva detta eftersom julafton för mig själv är ett enda stort sår), jag kommer aldrig få se någon uppleva vanliga saker ur barns ögon – ni vet när man ser barn som ser på vardagliga saker som om det vore magi. Så ja, jag tycker att jag redan har sörjt i flera år snart och jag börjar känna mig rättså ”done” men sorgerna som sköljer över mig med jämna mellanrum och jag tror faktiskt inte att sorg är något man någonsin blir av med. Jag kommer ju alltid känna sorg och saknad efter min pappa, känslan av att ha en egen familj, få vara någons mamma osv. Jag tror att om jag haft noll önskan om barn under mitt liv så hade jag ju inte känt sorg.

Vem hade jag behövt att någon var för mig? Det är en enkel fråga för mig. Någon som stannar kvar när jag mår som sämst. Ni vet talesättet ”älska mig som mest när jag förtjänar det som minst”? Jag har aldrig förstått mig på det talesättet. Jag önskar att man istället sa ”älska mig som mest när jag behöver det som mest”. Undra om jag magiskt skulle bli botad från känslan jag har väldigt ofta ”jag är enkel att lämna”. Det är ett annat kapitel.

Nu har jag gjort punkt 1 mer än 10 minuter och jag har försökt att inte redigera min insida och mina känslor. Vi får se om det kommer bita mig i arslet och jag kommer känna att jag gör fel som ventilerar.

Tänk att jag trodde när jag var yngre att livet skulle bli lättare när jag blev äldre.

Ja, jag ska inte använda vare sig chattis eller bloggen som terapeut. Jag ska kontakta en riktig. Men det är ganska fantastiskt vad det hjälper mentalt att få skriva.

En promenad genom byarna vid sjön ♥

13 april, 2025 Wysteriia

Den här vintern har jag inte haft mycket energi över efter jobbet. Så nu när ljuset börjar komma tillbaka och det är inte lika galet intensivt på jobbet så känns det som att livet sakta återvänder.

Igår kändes det återigen som att våren var här och jag och min vän maria, som jag haft i mitt liv sedan högstadiet ♥, passade på att ta en promenad runt byarna i området där jag har bott tidigare en gång. Gud vad jag har saknat att promenera där! Det är perfekt promenad område då man kan anpassa längden på promenaden väldigt enkelt och området i sig är så mysigt.

Eftersom energin knappt har räckt till åt mig själv vecka 2-14 så var det välbehövligt att få umgås lite med en saknad vän. Ser framemot våren och sommaren nu så jag, förhoppningsvis, ska ha mer ork att vara social även efter jobbet och på helger :)

Just nu ser det ut som att det blir riktigt pangväder idag också, underbart. Jag måste dock även försöka agera lite vuxen med ansvar idag och försöka städa lite här hemma. Men vädret just nu ser även ut att bjuda på ”ligga i hängmattan och läsa en bok”-väder.

Ha en fin söndag ni 3 personer som läser det här ;)

En helg med min mamma ❤️

16 mars, 2025 Wysteriia

I fredags åkte jag och min mamma ned till Sthlm för att bo på hotell, gå på historiska museet för att se utställningen ”Häxor” och sen såg vi även musikalen Änglagård lite spontant. Vi gick förbi Oscarsteatern och såg att den skulle gå på lördagskvällen så vi passade på kort och gott.

Välbehövligt med egentid för det har vi blivit riktigt dåliga på ❤️

Märker nu när jag skriver att jag har ögonmigrän. Jag har flimmer i mitt synfält och ser lite allmänt dåligt just nu så jag ser inte riktigt vad jag skriver utan att anstränga mig. Med andra ord blev det ett kort blogginlägg…

Det var iaf en fin helg med min fina mamma ❤️

The struggle is real

5 mars, 2025 Wysteriia

Man märker att man varit borta från WordPress ett tag när man inte ens kan lyckas ladda upp en ny header utan att den blir oskarp. Jag har gjort flera olika nu i photoshop men så fort jag laddar upp den här så blir det suddigt. Riktig träning för tålamodet när jag dessutom gör bilden i exakt dom pixlarna som den här WordPress designen ber mig göra den i.

Jag har börjat misstänka att designen ljuger om att den vill ha en header i 1600×400.

Jag har räknat till tio ett antal gånger nu.

Jag gjorde till och med en lite högre ”bara för att testa” men då klippte den benen på oss och allt var lika oskarpt och grumligt ändå.

Jag har till och med försökt kolla koderna för sidan för att se om jag kan se att headern minsann ska ha en annan storlek egentligen. Där snackar vi flashback till när man ändrade designen själv.

Tålamod. Inget jag besitter när saker bara ska fungera.

Även om ni bara är 2-3 personer som säkert läser min blogg än idag så vill jag ju inte ha en oskarp header. Det är irriterande…. :) :) :)

Det här är alltså enbart ett inlägg för att säga att om du sitter vid en dator så vet jag redan hur oskarpt allt blir. I knooooow….tyvärr.

Vart tar tiden vägen?

26 februari, 2025 Wysteriia

Är det bara jag som har en tidstjuv som bor i klockan istället för en strumptjuv som bor i tvättmaskinen?

Älskar att jag såg framför mig att jag skulle börja blogga igen. Ursäkta. Jag är nog väldigt Delulu som ungdomarna brukade säga för ett tag sedan. Jag har ju knappt tid eller energi till att ta hand om mig själv som att jag vore en vuxen och fullt fungerande människa.

Jag har jättesvårt att se framför mig att när jag var barn och mina föräldrar var i min ålder att dom orkade ta hand om barn, hem, laga mat vareviga dag, ha egna hobbys, träffa vänner osv.

Och här sitter jag och har fullt sjå med att orka fixa middag efter jobbet och har inget annat än blommor jag ska försöka hålla vid liv. Men knappt det har jag energi till just nu.

Snart är i alla fall vintern ett minne blott (jobbigaste perioden på mitt jobb) och vi går mot ljusare tider! Idag var det till och med ljust när jag parkerade bilen här hemma. HALLELUJA.

Hoppas ni har mer energi än mig!

Photoshop eller Lightroom?

19 november, 2024 Wysteriia

Jag har köpt en ny stationär dator eftersom jag har saknat att ha en plats som är min ”sitta vid datorn plats” men det innebär att jag inte har något redigerings program just nu. Jag har ett gammalt Photoshop på min laptop men osäker om det kommer fungera på denna dator. Och med gammalt Photoshop så menar jag att det är gammalt. Gissningsvis minst 15 år gammalt, osäker om 15 år ens räcker. Det är från den tiden jag bloggade på en helt annan nivå gammalt. Jag är förundrad över hur jag ens lyckats överföra programmet från laptop till laptop genom åren.

Så just nu håller jag på att vela om jag ska prenumerera på Photoshop eller Lightroom. Det kanske slutar med att jag tar hem en testperiod av båda för att testa.

Just nu ser jag bara framemot att börja pyssla med sånt som gav mig ro för x antal år sedan. Måla naglarna, sminka mig för skojs skull, fota produkter och sminkningar, fota solnedgångar och natur. Jag tror den här ron försvann lite när det kändes som det hamnade så mycket prestation bakom allting helt plötsligt i och med att sociala medier växte och helt plötsligt fanns det ett flertal plattformar utöver bloggar och alla blev så otroligt bra. Det kändes som det jag höll på med var något halvdant för skojs skull och jag fick prestationsångest bara.

Jag vet att det inte är så många ”från min tid” som varken läser eller bloggar längre och att jag återupplivar min blogg mest kommer innebära att jag verkligen skriver för min egna skull.

Jag ser framemot detta. Näst på min lista för återupplivning blir att införskaffa ett redigerings program för bilder. Eftersom jag inte tror att någon läser så ser jag knappt en anledning till varför jag ska be om råd i frågan.

Man kanske skulle kunna säga att jag har en livskris. Jag har ju trots allt väldigt nyligen fyllt 40.

Jag har väldigt svårt för blogginlägg utan bild. Men eftersom jag inte riktigt har någon bild som har med inlägget att göra så får ni här en bild jag kallar: Ganska så pigg tjej ändå 06:20 innan jobbet. – Daterad 2024-11-19

Pernilla Wahlgren har hybris

20 november, 2022 Wysteriia

I fredags var det äntligen dags för min mamma att få sin födelsedagspresent. Hon fyller år i Maj. Så hon har väntat!

Klassisk Pinchos selfie. Eftersom mamma aldrig ätit på Pinchos, vi har den närmaste över 10 mil bort, så gick vi dit innan showen.

Eftersom jag inte kom på något min mamma behövde när hon fyllde år så blev det biljetter till ”Pernilla Wahlgren har hybris” som bland annat skulle visas i Falun vilket är relativt nära oss. Jag förväntade mig inte så mycket av showen i sig faktiskt men jag hade hört att den var bra.

Man fick inte fota eller filma under själva showen förutom till applåderna i slutet. Och ni kanske ser vilket band som var med på slutet?

I’ll tell you what I want, what I really, really want
So tell me what you want, what you really, really want

Alltså jag skrattade så mycket under denna showen. Alla bjöd på sig själva och drev med sig själva till max.

En bra fredag ♥ Resten av helgen har det varit jättelugnt för min del. Jag har nog snart sett hela säsong 2 av Izombie och inte direkt samlat många steg om man säger så.

Stop Vattenfall i vinterskrud

7 januari, 2022 Wysteriia

Här i Älvdalen finns ett vattenfall som heter Stop. Ett vattenfall som får väldigt många besökare både på sommaren och på vintern. Igår var jag dit med Johanna, Sofie och Sasha. Fallet var ovanligt vackert i sin vinterskrud och bredvid hade det bildats en liten isgrotta som vi självklart fick lov klättra in i.

Är ni nån gång i Älvdalen så är Stop Vattenfall ett måste att besöka ♥ Det är inte alls lång vandring till fallet men det är en brant backe ned till fallet. Vi åkte på rumpan nedför för det kändes säkrare än att försöka gå ner, haha :)

God Jul ♥ (lite i efterskott, jag vet)

29 december, 2021 Wysteriia

Har ni haft en bra jul? Jag firar knappt jul men jag och mamma åt julmat och kollade bland annat på favoriten kan du vissla Johanna ♥ Jag tycker den är så otroligt fin.

Jag hade både lösögonfransar och läppstift dagen till ära. Det händer inte så ofta längre sen Covid gjorde entré. Jag har precis fotat lucka 10-15 i min julkalender från kicks. Jag har ju redan öppnat alla luckorna men tänkte blogga om dom ändå. Sen kommer jag snart börja recensera några av produkterna jag hunnit testa, kommer börja med såna jag inte riktigt gillat.

Jag ser framemot att 2021 ska ta slut. Jag har inte riktigt mått bra mentalt detta året. Förlorat min trygga plats i livet och inte riktigt känt att min nya plats ger mig samma trygghet tyvärr. Många perioder med ensamhetsångest trots att jag har människor omkring mig men jag saknar den där djupare relationen med någon. Har ju mina vänner men dom har ju egna liv och kan inte finnas i mitt hela tiden ♥ Skulle vilja lära känna fler människor som kanske har liknande intressen som mig men det är fantastiskt svårt…

Nåväl, jag har haft en fin och lugn jul med min älskade mamma. Nu ska jag lägga in lite bilder i denna gamla dator och fixa ett inlägg till.

God Jul alla fina som läser och tack för att ni läser ♥

Finner inga ord.

14 september, 2021 Wysteriia

Jag tänkte blogga om hudvård och ett köp jag gjorde i somras som jag är så himla nöjd med men när jag läste om att en gammal bloggbekant förlorat sin man, då kändes det som ganska värdsliga inlägg att skriva just idag.

Jag skulle vilja skriva så mycket just nu men samtidigt så finner jag inga ord. Jag har inte träffat henne på flera år men följt henne och känslomänniska som jag är så känner jag sådan sorg, för henne och deras barns skull.

En olycka och livet kan bli så mycket kortare än vad man själv trott. Det är läskigt hur ”enkelt” det känns som att det är ibland att något går snett.

Nej, jag får inte ut något vettigt vid dessa tangenter ikväll. Ta hand om er och era nära och kära ♥

Lång arbetsvecka ♥

21 januari, 2021 Wysteriia

Jag har precis avslutat en lååååång arbetsvecka. 10 dagar där några av dagarna även innehöll kvällspass. Men det har varit så roligt och lärorikt. Ska ägna lite tid i helgen åt att läsa teori för jobbets räkning också, ska faktiskt bli roligt även det!

Idag ska jag bara vila och ta det lugnt. Sen ska jag förhoppningsvis fortsätta ställa i ordning mitt smink/fotorum för nu börjar jag ärligt talat sakna att skönhetsblogga ♥ Så min förhoppning är att jag snart är tillbaka med lite beauty :)

Men med flytten till nytt hus som bara det är en stor omställning och mycket som händer på jobbet så har inte orken funnits ännu.

Men min förhoppning är att jag snart ska få börja nörda lite igen ♥ Det är lite avslappnande att pyssla med beauty och jag saknar det.

Hoppas ni som läser detta mår bra allihopa ♥

Hoppas ni haft en fin jul♥

27 december, 2020 Wysteriia

Julen har passerat och jag har fått lite efterlängtad ledighet. Jag älskar mitt jobb men ledighet innebär att jag hinner fixa i huset. Det finns massor att göra, jag har inte ens fått upp alla banankartonger ännu (det lärdröja) men det känns så skönt att sakta men säkert få bort lite kaos här hemma.

Inlägget innehåller en annonslänk till Spelexperten.

Jag firade jul tillsammans med min mamma. Vi åt julmat här hemma, hon var iväg och var tomte för ett av mina kusinbarn och sen var vi hemma hos mamma och kollade på film. Väldigt lugn julafton ♥

Julfirande även igår

Jag firade jul i efterhand igår med mina 3 närmst sörjande vänner (hehe :P). Jag bjöd hem dom på middag och hade köpt 2 stycken Exit spel till oss i julklapp.

Catta tipsade om denna kyckliggratängen så vi lagade den. Den var så god, ni måste testa! Jag kommer göra den fler gånger, känns som perfekt mat när man har middagsbjudning och även till matlådor.

Jag hade klickat hem 2 stycken Exit spel från Spelexperten (annonslänk) men vi spelade bara ena igår. Det blev Exit den sjunkande skatten eftersom det var svårighetsnivå 2 på det. Det var så roligt! Det uppskattades att detta skulle ta 45-90 minuter men vi var inte klara förrän efter 109 minuter. Vi fick lov använda hjälpkort 2 gånger men vi försökte verkligen utan! Exit spelen är som ett Escaperoom, man ska lösa gåtor och mysterium på tid. Dom som har gjort dessa spel, bravo! Jag är imponerad.

Det tråkiga med spelet är att det bara går att spela en gång då man praktiskt taget förstör spelplanen. Jag har läst att flera använder spelplanen försiktigt utan att förstöra den men jag tror inte vi hade lyckats om vi inte klippt och ritat på spelplanen. Är man en mer van spelare och vet hur man ska tänka så går det nog bättre ;)

Nästa Exit spel jag köpte har svårighetsnivå 3, så vi får se hur det går när vi har middag och spelkväll nästa gång ;)

Sjukt bra julklapp till kompisgänget i alla fall. Vi älskar att spela sällskapsspel och så fick vi lite tid tillsammans ♥ Och tid är det finaste vi har att ge varandra ♥

Supernöjd med min jul. Nu ska jag fixa här hemma och med bilen kommande dagar innan det är dags för nyårsfirande. Då ska vi ut och tälta, wish us good luck ;)

Hoppas ni hade en underbar jul ♥

Inlägget innehåller en annonslänk till Spelexperten.