”Det kom ett vykort från himmelen
Jag kommer inte tillbaks igen
Det var orden du skrev
Det var så livet blev
För dig och mig
Det kom ett vykort från himmelen
Och det doftar som sommaren
Åh jag blundar och minns
För änglarna finns
Och de sjunger för dig”
– Larz Kristerz

På kvällen Tisdagen den 29:e November så fick jag ett sånt där samtal som jag än så länge klarat mig från att få. Pappa hade varit med i en bilolycka.

Efter jobbet den 29:e November så var jag in på coop och träffade pappa när jag var på väg till kassan. Pappa hade då sett min bil på parkeringen och ställt sig vid kassorna och väntade på mig för att inte missa mig inne i affären ♥ Jag var jättetrött den dagen och vi pratade lite om att pappa tänkt skjutsa Robert, min bror, till Arlanda när han ska dit nu i December bland annat. Jag minns verkligen inte mina sista ord till honom, jag minns bara att jag inte kramade honom hej då som jag brukar göra vilket gnager väldigt mycket i mitt bakhuvud just nu. Jag misstänker att jag sagt att vi hörs senare, som jag brukar säga. Tänk om jag vetat om att det samtalet var det sista samtalet jag skulle ha med min pappa. Jag är så glad och tacksam att han väntade på mig där på affären ♥

1 timme efter vårt samtal på affären så hände det jag inte trodde skulle hända på flera år. Samtalet från min bror som bara visste att han varit med i en bilolycka. Robert hade hunnit till olycksplatsen och pratat med pappa som bara svarat Ja och sett jättefrånvarande ut men i alla fall var vid medvetande. Jag åkte till olycksplatsen och såg bilen och kände rätt snabbt att det hade hänt pappa nånting och jag började genast tänka på stroke eller hjärnblödning och ställde faktiskt in mig på att pappa kommer behöva jättemycket hjälp nu för att ta sig tillbaka till vardagen. Jag hoppades dock att han fumlat med öronsnäckan eller att kanske Coxi, hunden, lyckats störa honom så han kört sådär underligt och att allting gått jättebra och att han bara fått en chock.

Men min lilla pappa som jag brukar beskriva som Super Mario fast i blåställ hade fått en stor hjärnblödning. Jag ringde IVA så fort jag visste att dom hade fått in honom till akuten i Mora. Redan i det samtalet som jag hade med läkaren så förstod jag att pappa kommer inte vakna igen.

Den 30:e November förklarades pappa hjärndöd. Jag önskar att jag kunde ge min lilla super mario 1 up för 66 är ingen ålder ♥ Eftersom pappa blev hjärndöd så kändes det som en självklarhet att donera hans organ så jag hoppas verkligen att pappas för tidiga död har lett till att någon annan människa har fått en ny chans i livet ♥

Våmsjön

En av dom bästa dagarna med min pappa i vuxen ålder och som jag kommer se till att lägga ordentligt på minnet är från när vi var ovanför Klitten i skogarna där och tittade på den gamla flottningsrännan och åkte runt i klittenskogarna till Våmsjön bland annat och pappa berättade om hur han varit där som ung och fiskat, vart dom hade hoppat ur rännan för att komma ned till vattnet och såna saker. Man riktigt kände hur roligt pappa tyckte det var att få berätta om när han varit där som ung. Det är från den dagen som bilderna i detta inlägget kommer ifrån ♥

Tilläggas bör att denna sitter i början av flottningsrännan eftersom den är väl gammal och kanske inte så bra att vandra runt på. Varpå pappa lyfter bort kedjan, säger Äh…det här är väl ingen fara. Det är ju inte ens purket! Och Villy 65 år gammal med opererad höft, knä och allmänt ranglig i kroppen sätter fart nedför rännan! Jag var mer rädd och nervös över den där flottningsrännan än vad pappa var, och han skulle gå så långt ner det bara gick också! haha! ♥

Älskade pappa vad jag hoppas att du mår bra där du är nu och inte kände dig rädd strax innan du försvann. Jag hoppas verkligen att du hörde Roberts röst och att du kände att vi var med dig allihopa på sjukhuset! ♥ Jag hoppas du kommer till mig när både du och jag är redo och berättar att du mår bra ♥

Gör mig en tjänst och krama om era nära och kära en extra gång nästa gång ni ses för ett tu tre så kanske olyckan är framme ♥