Jag känner mig fortfarande inte som mig själv, snart ett år senare. Är det för att det gamla jag kanske inte finns kvar och jag egentligen ska utvecklas till någon annan?

Jag känner att det här jobba, äta, sova, ha ingen eller dåligt med energi och sen börjar vi om igen dagarna sakta men säkert inte känns som ett liv jag lever utan snarare bara försöker överleva. Jag vill umgås mer med mina vänner, min mamma, jag vill hitta på saker med Pascal som gör att vardagen känns mer levande, jag vill träna, jag vill åka på utflykter, jag vill göra saker efter jobbet, jag vill utvecklas som person både mentalt och lära mig nya saker, jag vill leva. Men jag känner mig fången av min egna trötthet så ofta. Igår var det arbetsdag 3 för veckan (haft tre jättebra dagar på jobbet) och ändå så hade jag svårt att hålla mig vaken igår när jag kom hem och fick nästan inget vettigt gjort (vilket skapar stress vilket inte hjälper mig, jag vet)

Jag vill leva efter en arbetsdag. Inte bara återhämta för att orka med nästa. Hur tar man sig ur den här onda cirkeln som jag känner har uppstått i mitt liv?

Nu har jag i alla fall långhelg och bara vetskapen om att jag kommer hinna sova mer än 6-7h varje natt har en lugnande effekt.

Slut på ranten. Vi får se när jag känner att jag behöver ha en nästa gång för er 3 personer som kommer läsa. Att skriva är i alla fall ett verktyg för mig att få ur mig sånt som kanske tynger mig, att skriva gör att jag alltid känner mig lite lättare efteråt och har alltid gjort.