Att känna sig som sig själv.

Att känna sig som sig själv.

Att känna sig som sig själv. Det är något som jag inte gjort på väldigt länge och jag tror det till del är för att jag klär mig aldrig (ytterst sällan iaf) ”som mig själv” längre. Jag har växt ur större delen av min garderob och har inte riktigt orkat engagera mig i att förnya garderoben pga s v i n d y r t att uppdatera en garderob.

Det här hänger nog ihop lite med mitt inlägg innan. Vem jag vill vara. Jag vill försöka vara mer social, göra saker som gör att jag behöver hoppa ur mjukiskläderna. Jag vet att jag absolut inte kommer orka detta varje helg men lite oftare än på senare tid i alla fall. Nu i helgen ska jag och Pascal som sagt umgås med vänner och vi har bokat in att gå på Älvdalsbandet Korslagda kukar i höst. Jag ser redan fram emot det något enormt! Kommer behöva sova hela söndagen men det kommer det vara värt, känner det redan nu :)

Vi var på roadtrip vecka 31 och då fick jag klä mig som mig själv varje dag :) Mycket roligare än att bo i mjukiskläderna. Men det är lite jobbigt när många av ens favoritplagg inte passar längre, brukar kika efter samma plagg på typ vinted…så rolig är jag :) :)

Jag tar inte så många Selfies längre som jag gjorde förut och det är för att jag ser på mina ögon att ”jag inte riktigt är där”. Jag ska hitta igen mig igen så gnistan kommer tillbaka ♥

Men nu ska jag fixa tacos till gästerna som börjar trilla in snart :) Känns som det kommer bli en bra och rolig helg och som att jag kommer vara ruskigt trött på söndag men det är det värt :) Hoppas jag ;)

Trevlig helg ♥

Vem vill jag vara?

Vem vill jag vara?

Det här är något som jag haft mycket i mitt huvud nu under semestern. Jag ser inte framemot att gå tillbaka till en vardag där jag tappar energin väldigt snabbt nämligen. Jag har så svårt att se att det i slutändan känns meningsfullt att jag var och varannan dag är jättetrött och missar min egna fritid efter arbetstid. Så vill jag inte leva mer. Jag sover för lite timmar var och varannan natt (jag går upp 5:30 så det är svårt att ”hinna” sova 8h när man somnar 23. Det är 6 timmar och 30 minuter per natt om jag har tur och faktiskt somnar 23. Jag orkar inte vara den trötta människan mer.

Så vem vill jag vara? Det här är något som jag fortfarande håller på att fundera över och mentalt försöka lägga upp saker jag behöver förändra i mitt huvud. Jag kan inte fortsätta leva mitt liv som jag gör om jag vill ha förändring. Gör man likadant så får man samma resultat och jag känner mig klar med det nu.

Jag vill vara en person som dricker matcha. När jag ser Matchatjejer på instagram så lyser hela deras aura att dom har balans i livet. En balans som jag också vill försöka eftersträva. Sen förstår jag också att det inte är så till 100% men jag vill känna mig så som jag upplever dom. Om ni förstår hur jag menar.

Jag vill vara en person som tar bättre hand om både sin kropp och sin knopp. Jag har faktiskt börjat meditera när jag har svårt att sova och jag upplever att det hjälper. Eftersom jag har grubblat så enormt över mitt liv på senare tid så har jag ju gett mig själv sömnproblem. Men att sätta igång random meditation för sömn på spotify har faktiskt hjälpt men jag har ju en tendens att ligga och vrida och vända mig själv väldigt länge innan jag kommer till den insikten att jag kanske ska testa att meditera.

Jag vill sluta ha skuldkänslor över hur jag är som person. Jag har känt mig som en sån himla dålig människa på senare tid och jag är uppriktigt väldigt trött på att känna mig så för jag är inte en dålig person. Det har tagit så på min energi att känna så negativa känslor om mig själv. Jag är bara en människa som försöker lista ut livet. Precis som alla andra.

Jag får bland annat skuldkänslor eftersom jag behöver egentid. Hur sjukt? Ni förstår ju att det inte är så positivt för måendet i sig i längden och även om jag vet att jag inte behöver ha det så får jag det för det känns som att jag är ”dum” eller ”gör fel”. Men jag har ju för guds skull varit så sedan jag var barn. Jag var alltid ute och gick på promenader med min freestyle som liten. Jag tyckte att det var så skönt när jag kom hem från skolan och mamma inte (sorry mamma) var ledig så jag fick vara ensam en stund. Antagligen behövde jag ladda energierna efter en dag i skolan med att få vara ensam och pyssla på med det jag ville. Jag ljög för mina kompisar om att jag ”skulle till farmor” nere på byn eftersom jag inte orkade leka. Och bara en sån sak att jag ljög om att jag inte var hemma istället för att säga att jag inte bara ville leka just den dagen. Hur kunde jag redan som barn uppfatta det som fel att jag ville vara ensam så jag ljög om det? Eller gjorde jag så för att dom tjatade istället annars? Jag minns faktiskt inte. Mamma har berättat att hon var orolig en sommar att jag var mobbad för jag hade tydligen inte lekt med en enda kompis på hela sommaren. Men sen när skolan började så var det som vanligt igen. Jag behövde antagligen ladda batterierna mer än vanligt. Jag minns det inte själv men jag vet att jag hade inga problem med att vara ensam. Det är skillnad på att vara ensam och känna sig ensam. Stor skillnad.

Och jag får även skuldkänslor av att jag vet att jag behöver gå och lägga mig 21 för att sova runt 2130 när jag ska upp 0530. Varför jag får skuldkänslor? Jo för jag vet ju att min pojkvän behöver inte lägga sig 21 för han går upp 0730. Jag får alltså på riktigt skuldkänslor för att jag behöver sömn, som alla andra människor på denna planet, och ”missar” tid då vi kan umgås. Ungefär som att han ska bli arg på mig för att jag också behöver hinna med att få tillräckligt med sömn. Varför är jag så här? Vad i mitt liv är det som gjort att jag så enkelt får skuldkänslor över att jag har ett behov av sömn. Jag vet själv inte hur jag ska lyckas somna 2130, allt innan 22 är nog en vinst egentligen. Jag vill bara ändra mitt sömnbeteende så jag slutar krascha och vara helt orkeslös efter jobbet var och varannan dag. Det här är något som jag själv kommer tycka är svårt och jag är lite rädd att jag ska känna mig stressad för helt plötsligt har man ju jättelite tid efter jobbet….men om jag slutar krascha var och varannan eftermiddag så blir kanske tiden efter jobbet lite mer meningsfull.

Jaha, tro om det är slut på min rant för idag. Det är musik och motor i helgen så jag och Pascal ska umgås med två vänner som kommer hit på besök :) Så jag behöver åka och handla lite så vi har något att äta och sen göra mig i ordning. Sen ska vi nog även umgås lite med Maria som är min vapendragare sedan jag var 15 år ♥ Så jag ser väldigt mycket framemot helgen, tror vi kommer ha jätteroligt :)

Jag har btw redan påbörjat operation dricka Matcha och jag tycker faktiskt det är gott med is, havremjölk och en skvätt vaniljmjölk :) Tänk om jag kunde få bort lite av mitt energidryckdrickande och druckit lite mer grönt te istället. Jag ska i alla fall försöka!

Igår paddlade vi äntligen SUP ♥

Igår paddlade vi äntligen SUP ♥

I sommar har det varit så varmt så projekt pumpa upp SUP har känts jobbigt. Men igår så slog vi äntligen slag i saken! Gud vad jag älskar att paddla SUP och att bara ligga och sola ute på en sjö. Kan vara bland det mest avslappnande jag vet.

Jag hoppas det kommer fler tillfällen, det är ju flera veckor av sommar kvar! (förhoppningsvis)

Idag håller jag mig lite mer inomhus, har en energidipp just nu så därför hamnade jag här för stunden, men jag försöker förbereda mig inför veckan som kommer eftersom vi ska ut och bila. Och jag behöver förbereda mig både mentalt (jag måste verkligen sätta mig ned och skriva ned vad jag ska ta med mig snart) och jag håller på att tvätta igenom sånt som jag vill ha med mig så det hinner torka. Jag är tyvärr en sån som tycker om att packa ganska nära inpå men eftersom jag har gått upp en del i vikt senaste åren men inte handlat speciellt mycket nya kläder så behöver jag lägga lite tid på projekt ”vad får jag på mig egentligen” för jag tror att ungefär 90% av mina vanliga kläder egentligen borde rensas ut…..kul och så….:) Sen är det lite småsaker som kan vara bra om jag får gjort innan vi åker så det inte hänger över mig.

Jösses amalia vad trött jag blev. Klassiskt mig så fort jag gjort lite hemmasysslor så känns det som jag håller på att somna…fler som lider av det? :) :)

Känner mig stressad mot min vilja

Känner mig stressad mot min vilja

Det har nu snart gått 3 veckor av mina 5 veckors semester och här sitter jag och känner mig stressad över att jag ”inte har gjort någonting” och att min ”att göra lista” inte direkt har blivit mindre denna sommar.

Värmen har gjort att vi mest har solat och badat eftersom vem sjutton har orkat göra annat i värmen? Jag är så tacksam att vi har gymmat innan vi i alla fall åkt till stranden. Och jag passar verkligen mer än gärna på att läsa lite böcker. Men den här inre gnagande stressen jag fick imorse har gjort att jag stannat hemma idag och har städat lite istället. Dammråttorna har inte slöat medan jag har gjort det, om man säger så. Jag hade behövt göra ännu mer här hemma men jag försöker vara nöjd med det jag faktiskt fått gjort idag och inte fokusera på allt jag inte gjort. Det här är något jag har jättesvårt för och har ofta väldigt dåligt samvete (varför och på grund av vad och mot vem?!) för att jag inte har den mängden energi jag önskar.

Men något vi i alla fall har fått gjort i sommar, jag och P, är att vi har målat om ena kortsidan på mitt hus. Det tog oss hela 5 dagar och eftersom jag hyrde en skylift (vi hade inte tagit oss högst upp annars) så kände man lite press på att bli klar iaf hyfsat snabbt så det inte skulle rinna iväg alltför mycket pengar på projektet.

Här har vi kortsidan innan vi målade om, jag har fått lov fota med vidvinkel för jag orkade inte gå ut i buskarna och försöka fota :)

Och så här ser kortsidan ut nu idag! :) Jag har främst skrapat, grundmålat och målat från den vita listen och uppåt och stått i en skylift hela dagarna. Jag har verkligen fått jobba på min höjdskräck! P har gjort det mesta av jobbet nedanför på lite behagligare nivå :)

Ganska så stor skillnad och det är bara lite småpill kvar.

Nästa år är tanken att det ska bli baksidan och första halvan av baksidan ser helt förjävlig ut rent ut sagt…så det kommer känns så skönt mentalt när den också är målad! Här syns det också extra tydligt att huset kommer få sig en lite varmare rödfärg när väl alla 4 sidor är målade :) Eftersom kortsidan tog 5 dagar med alla stegen vi fick lov göra och då höll vi igång hela dagarna nästan så räknar jag inte med att orka göra mer än 1 sida per år.

Ja, målandet av den här sidan av huset är nog det enda vettiga jag gjort på min semester so far…och det är ju ett jättejobb vi gjort så jag önskar verkligen att jag inte kände som jag gör men den här stressande känslan är något jag känner rätt ofta. Och den blir så överväldigande att jag får svårt att ta tag i saker över huvudtaget. Så att jag faktiskt har tvättat och dammsugat idag är typ = applåder för jag har såååå mycket mer som ligger i bakhuvudet åt mig och säger ”du borde göra det här….och det här…och det här…och det här”.

Jag ska bara försöka vara tacksam att vi målat en hel sida av mitt hus, hunnit chilla, jag har läst ut några böcker och att jag hinner faktiskt fortfarande göra lite mer på min semester. Så andas kvinna andas.

Nu är klockan 22:22 och jag har bara skrivit på utan att försöka tänka för mycket. Jag saknar verkligen sättet man bloggade på ungefär 2005. Vardagligt och om allt och ingenting.

Lite så mina senaste inlägg har känts. Sen att det inte är så många som läser bloggar längre är en annan historia.

Att fråga ChatGPT om sin förbannelse

Att fråga ChatGPT om sin förbannelse

Det går just nu en trend på TikTok där man frågar ChatGPT (Kommer numera kallas ChatGPT för Chattis pga enklare att skriva) om sin förbannelse utan en förklaring. Jag frågade på min mobil igår men fick ett infall att även göra det idag fast nu när jag sitter vid min dator. Svaret jag fick på datorn blev såklart ett annat än gårdagens och löd: Att du vet.

Fick förklara för Chattis att jag inte alls vet och att hen fick lov förklara vad hen utgick ifrån. ”Att frågan kommer inifrån, inte utifrån. Ingen ber om sin förbannelse om de inte redan bär den. Du kanske inte kan sätta ord på den. Men du anar den. Den känns. Skaver. Följer dig.”

Ursäkta mig men vad är Chattis för sorts poet egentligen. Jag frågade hur jag tar reda på vad det är och självklart kom Chattis med 5 olika förslag på hur jag tar reda på vad det är:

”1. Skriv utan censur
Sätt dig ner och skriv fritt i 10 minuter varje dag — utan att tänka, utan att läsa om. Låt det komma. Efter ett tag ser du mönster.

2. Gå mot motståndet
Vad undviker du konsekvent? Vad gör dig rastlös, arg eller matt — utan tydlig orsak? Där bor ofta förbannelsen.

3. Titta bakåt, inte bara framåt
Vad har upprepat sig i ditt liv? Samma typer av relationer, misstag, rädslor? Mönster avslöjar källan.

4. Ställ frågor du inte vill höra svar på
Som:
– Vad har jag förlorat som jag inte tillåtit mig att sörja?
– Vem hade jag behövt att någon var för mig?
– Vad kämpar jag med att dölja — även för mig själv?

5. Drömmen vet mer än du tror
Skriv ner dina drömmar. De ljuger inte, bara pratar i kod. Återkommande bilder? Symboler? De leder till kärnan.”


Hur många människor idag är det som använder Chattis som terapeut? Det måste vara en hel del känns det som utifrån svaren som man faktiskt får.

Jag har alltid varit bättre på att skriva ned mina känslor och det var dels därför jag startade en blogg en gång i tiden. Jag använde bloggen som en form av ventil. Sen sadlade jag ju om till skönhetsbloggare och nu är jag bara en person som skriver ett inlägg nån gång i halvåret känns det som. Och jag vet att jag har mycket bakåt i mitt liv som jag tampas med (har dock tänkt gå till en riktig terapeut med detta och inte Chattis) så jag tittar per automatik redan mycket bakåt men lyckas inte komma ifrån alla känslor som min uppväxt och tidigare del av livet gett mig.

Vad jag har förlorat som jag inte tillåtit mig att sörja? Alltså det känns som mitt liv senaste åren inte har gått ut på annat än hantera sorg. Hantera sorg efter pappa, att mista mitt barndomshem som var min trygga plats (och med tanke på att jag ”är som jag är” så har den känslan av trygghet varit jättejobbig att förlora), känslan av att inte ha någon familj till ”blodet”, det faktum att jag inte har några egna barn och jag ska säga er att den sorgen när man lever i ett samhälle som är uppbyggt på att du ska skaffa familj – jag önskar att jag helhjärtat känt hela livet att jag aldrig velat ha barn. Men jag har ju levt i en värld att jag skulle ha tre barn och gifta mig. Sen blev det två barn. Sen blev jag ännu äldre och jag tänkte att ett barn får det bli och nu sitter man här och är 40, going 41, med ryggont så det känns som jag inte ens skulle överleva en graviditet. Så det är en sorg som jag försöker bearbeta i livet nu. Hur det går? Rätt dåligt i perioder. Jag blir liksom ledsen av att tänka på att jag aldrig kommer få gå på dagis och se ett luciatåg, jag kommer aldrig få göra julafton till något mysigt och magiskt för en liten (jag började gråta nu bara av att skriva detta eftersom julafton för mig själv är ett enda stort sår), jag kommer aldrig få se någon uppleva vanliga saker ur barns ögon – ni vet när man ser barn som ser på vardagliga saker som om det vore magi. Så ja, jag tycker att jag redan har sörjt i flera år snart och jag börjar känna mig rättså ”done” men sorgerna som sköljer över mig med jämna mellanrum och jag tror faktiskt inte att sorg är något man någonsin blir av med. Jag kommer ju alltid känna sorg och saknad efter min pappa, känslan av att ha en egen familj, få vara någons mamma osv. Jag tror att om jag haft noll önskan om barn under mitt liv så hade jag ju inte känt sorg.

Vem hade jag behövt att någon var för mig? Det är en enkel fråga för mig. Någon som stannar kvar när jag mår som sämst. Ni vet talesättet ”älska mig som mest när jag förtjänar det som minst”? Jag har aldrig förstått mig på det talesättet. Jag önskar att man istället sa ”älska mig som mest när jag behöver det som mest”. Undra om jag magiskt skulle bli botad från känslan jag har väldigt ofta ”jag är enkel att lämna”. Det är ett annat kapitel.

Nu har jag gjort punkt 1 mer än 10 minuter och jag har försökt att inte redigera min insida och mina känslor. Vi får se om det kommer bita mig i arslet och jag kommer känna att jag gör fel som ventilerar.

Tänk att jag trodde när jag var yngre att livet skulle bli lättare när jag blev äldre.

Ja, jag ska inte använda vare sig chattis eller bloggen som terapeut. Jag ska kontakta en riktig. Men det är ganska fantastiskt vad det hjälper mentalt att få skriva.

En promenad genom byarna vid sjön ♥

En promenad genom byarna vid sjön ♥

Den här vintern har jag inte haft mycket energi över efter jobbet. Så nu när ljuset börjar komma tillbaka och det är inte lika galet intensivt på jobbet så känns det som att livet sakta återvänder.

Igår kändes det återigen som att våren var här och jag och min vän maria, som jag haft i mitt liv sedan högstadiet ♥, passade på att ta en promenad runt byarna i området där jag har bott tidigare en gång. Gud vad jag har saknat att promenera där! Det är perfekt promenad område då man kan anpassa längden på promenaden väldigt enkelt och området i sig är så mysigt.

Eftersom energin knappt har räckt till åt mig själv vecka 2-14 så var det välbehövligt att få umgås lite med en saknad vän. Ser framemot våren och sommaren nu så jag, förhoppningsvis, ska ha mer ork att vara social även efter jobbet och på helger :)

Just nu ser det ut som att det blir riktigt pangväder idag också, underbart. Jag måste dock även försöka agera lite vuxen med ansvar idag och försöka städa lite här hemma. Men vädret just nu ser även ut att bjuda på ”ligga i hängmattan och läsa en bok”-väder.

Ha en fin söndag ni 3 personer som läser det här ;)

En helg med min mamma ❤️

En helg med min mamma ❤️

I fredags åkte jag och min mamma ned till Sthlm för att bo på hotell, gå på historiska museet för att se utställningen ”Häxor” och sen såg vi även musikalen Änglagård lite spontant. Vi gick förbi Oscarsteatern och såg att den skulle gå på lördagskvällen så vi passade på kort och gott.

Välbehövligt med egentid för det har vi blivit riktigt dåliga på ❤️

Märker nu när jag skriver att jag har ögonmigrän. Jag har flimmer i mitt synfält och ser lite allmänt dåligt just nu så jag ser inte riktigt vad jag skriver utan att anstränga mig. Med andra ord blev det ett kort blogginlägg…

Det var iaf en fin helg med min fina mamma ❤️

The struggle is real

The struggle is real

Man märker att man varit borta från WordPress ett tag när man inte ens kan lyckas ladda upp en ny header utan att den blir oskarp. Jag har gjort flera olika nu i photoshop men så fort jag laddar upp den här så blir det suddigt. Riktig träning för tålamodet när jag dessutom gör bilden i exakt dom pixlarna som den här WordPress designen ber mig göra den i.

Jag har börjat misstänka att designen ljuger om att den vill ha en header i 1600×400.

Jag har räknat till tio ett antal gånger nu.

Jag gjorde till och med en lite högre ”bara för att testa” men då klippte den benen på oss och allt var lika oskarpt och grumligt ändå.

Jag har till och med försökt kolla koderna för sidan för att se om jag kan se att headern minsann ska ha en annan storlek egentligen. Där snackar vi flashback till när man ändrade designen själv.

Tålamod. Inget jag besitter när saker bara ska fungera.

Även om ni bara är 2-3 personer som säkert läser min blogg än idag så vill jag ju inte ha en oskarp header. Det är irriterande…. :) :) :)

Det här är alltså enbart ett inlägg för att säga att om du sitter vid en dator så vet jag redan hur oskarpt allt blir. I knooooow….tyvärr.

Favorit som tog slut: Lumene Natural Glow Fluid Foundation

Favorit som tog slut: Lumene Natural Glow Fluid Foundation

Jag försöker verkligen hoppa på trenden Project Pan som florerar på tiktok bland annat. Det går ut på att man använder slut på dom skönhetsprodukter man har hemma och köper inte nytt innan till exempel alla body lotions är slut. Men tar något man använder dagligen slut så får man fuska va? Jag vet att jag har denna foundation men i en nyans mörkare = jag ser ut som man gjord 1999 med en på tok för mörk fjårtizrand mot halsen. Inte okej.

Den här är lätt, täcker bra, ger lagom med glow!

Så är ni på jakt efter en foundation kan jag rekommendera denna finska favorit Lumene Natural Glow Fluid Foundation. Priset skiljer sig galet sida från sida. Just nu kostar den 158sek hos Apohem men 309 på kicks. Ursäkta? Helt ofattbart att det ens kan skilja så mycket.

Jag har nyansen 0,5 Light nu när man är lite vinterblek. Eftersom jag fotar i en spegel så känns det som jag ser ut att ha mer färg än vad jag har irl upplever jag det som. Är man ännu mer snövit än mig så finns denna i ytterligare en ljusare nyans. Sen finns det mörkare nyanser upp till nyansen 9 Deep Rich.

Tänk vad galet länge sen det är jag skönhetsbloggade med jämna mellanrum. Jag saknar det rätt ofta för det var lite terapi att syssla med men nu när man är vuxen och jobbar heltid så har jag tyvärr svårt att hitta tiden :( Eller energin ska erkännas…därav 2 mobilbilder i detta inlägg :) :) Ska jag lyckas blogga behöver jag sänka kraven på kvalitén.

I Övrigt jobbar jag på med Project Pan. Det är helt sinnessjukt vad mycket hudvård och kroppsvårdsprodukter jag har som det är ”en slatt” kvar i. SKÄRPNING.

Bokrecension: Näcken av Stina Rundqvist

Bokrecension: Näcken av Stina Rundqvist

Innehåller reklamlänkar till Bokus och Adlibiris.

Jag har blivit väldigt duktig (om jag jämför mig själv med mig själv) på att läsa böcker senaste året! Jag har också tänkt för mig själv att jag ska bli bättre på att köpa böcker av svenska författare. Och att köpa böcker av nya författare! Det känns som ett enkelt sätt att hjälpa någon kunna leva på sin dröm. Förhoppningsvis.

Boken Näcken är Stina Rundqvist debutroman och jag följer henne på TikTok så det kändes som en självklarhet att köpa ett exemplar.

Och eftersom jag följer Stina Rundqvist på TikTok så känns det lite jobbigt att det här inte är en 5 stjärnor av 5 bok för mig. Jag såg så många som hyllade boken innan jag läste den så jag tror att jag hade lite för höga förväntningar.

Kortfattat så beskrivs denna boken så här: ”Detta är inte en kärlekshistoria. En finstämd sång löper genom skogen, den lockar, drar och kallar på Emilia. Utan att kunna hejda sig går hon mot ljudet och den man som spelar på fiolens strängar. När Emilia möter Nick kan hon inte föreställa sig hur livet kommer att ta en mörk och hemsökande vändning. Hur förälskelsen sakta överträder gränserna för besatthet och skapar en tillvaro av skräckfyllda hemsökelser. Mörkret kring Emilia sluter sig allt mer och mötet med den vita hästen frambringar mardrömmar i vaket tillstånd. När huvuden spetsade på pålar återfinns på olika platser i området djupnar fruktan i henne när hon inser att mardrömmarna är verkliga. I denna symfoni av blod och åtrå väcks folktron till liv genom strängarna på en fiol och binds samman till en mörk saga av sägner och skrock.”

Det här låter verkligen som en bok för mig! Nordisk folktro som ska vara skräck. Men det finns några men tyvärr som för mig drar ned betyget.

Stina har ett för mig väldigt tilltalande skrivspråk, hon är riktigt duktig på att beskriva dom läskiga och sexiga scenerna. Jag ser väldigt mycket framemot att läsa hennes kommande böcker för för mig så är ett tilltalande skrivspråk väldigt viktigt. Och även om själva historian i Näcken kanske inte föll mig i smaken så är boken helt okej, lättläst och den gör att jag tror att Stina kommer komma med böcker som tilltalar mig mer.

Historien om Emilia och Nick har en del frågor för min del. För mig är inte det här heller en kärlekshistoria utan det känns mer som allt handlar om attraktion. Men har denna attraktion uppstått av riktiga känslor eller är Emilia bara så överdrivet intresserad av Nick på grund av fiolen? För ingen vuxen kvinna hade väl varit så här attraherad av en kille på 28 bast som bor med sin pappa och som väldigt tydligt har daddy issues och som behandlar en illa och visar tendenser till svartsjuka och ”jag äger dig” tendenser. Han är en enda stor röd flagga och jag gillar inte hans karaktär. Jag får lite stress av det hela för det känns som jag följer tonåringar men dom är vuxna. Jag hade nog förstått historian mer om han hade förtrollat henne med sin fiol och hon hade varit under någon form av förtrollning och inte varit ”kär på riktigt” efter en kvart i en kille som man inte riktigt ens gillar när man läser om honom.

Så eftersom jag har svårt för relationen mellan huvudkaraktärerna så faller ju boken för mig. Jag gillar inte deras relation, jag förstår den inte. Nick gör väldigt allvarliga saker men ändå så känns det som hon älskar honom även mot slutet i boken? Där är ju även Emilia en enda stor red flag.

Det är inte så mycket skräck som jag kanske hade hoppats på. Synd för Stina är riktigt duktig på att beskriva dessa scener! Det känns som det är mest fokus på relationen mellan Nick och Emilia som jag inte ens gillar….så ja. Lite platt fall.

Näcken var inget för mig kort och gott. Synd för det känns som att den här historien har otroligt med potential egentligen.

Finns att köpa hos bland annat Bokus och Adlibiris. (Reklamlänkar)

Men Stina skriver bra så jag kommer även köpa hennes nästa bok som är Skogsrået och hoppas på att storyn känns som något för mig lite mer. Man kan redan nu bevaka den hos Bokus och Adlibiris men jag vet inte när den lanseras. (Reklamlänkar)

Vart tar tiden vägen?

Vart tar tiden vägen?

Är det bara jag som har en tidstjuv som bor i klockan istället för en strumptjuv som bor i tvättmaskinen?

Älskar att jag såg framför mig att jag skulle börja blogga igen. Ursäkta. Jag är nog väldigt Delulu som ungdomarna brukade säga för ett tag sedan. Jag har ju knappt tid eller energi till att ta hand om mig själv som att jag vore en vuxen och fullt fungerande människa.

Jag har jättesvårt att se framför mig att när jag var barn och mina föräldrar var i min ålder att dom orkade ta hand om barn, hem, laga mat vareviga dag, ha egna hobbys, träffa vänner osv.

Och här sitter jag och har fullt sjå med att orka fixa middag efter jobbet och har inget annat än blommor jag ska försöka hålla vid liv. Men knappt det har jag energi till just nu.

Snart är i alla fall vintern ett minne blott (jobbigaste perioden på mitt jobb) och vi går mot ljusare tider! Idag var det till och med ljust när jag parkerade bilen här hemma. HALLELUJA.

Hoppas ni har mer energi än mig!

Rumänien: Bran Castle

Rumänien: Bran Castle

I början av november så var jag och min P till Rumänien på en weekend. Bland annat så besökte vi Bran Castle som verkligen har lyckats bli ett känt slott. Varför det har blivit så känt undrar kanske någon av er. Bran Castle är känt som Dracula´s slott utan att ens Dracula (Vlad the Impaler) har bott på det. Allt tack vare Bram Stoker och hans bok Dracula. Man tror att det är Bran Castle som beskrivs i boken men det finns inget som säger att Bram Stoker ens besökt Bran Castle. Så här snackar vi bra PR som ger många besökare!

Frågar ni mig så behöver man inte gå in på själva slottet utan att gå upp på kullen mittemot slottet för att ta denna ikoniska bild räcker gott och väl. Vi var dock in på slottet och trots att det var november så var det tillräckligt mycket turister i farten för att jag är glad att vi inte försökte åka hit på sommaren. Det var mycket folk! Det kostade 70 Lei per person vilket idag är cirka 160sek. Ganska pricy för ett inträde till ett slott där Dracula inte ens bott! Nåväl, jag är väldigt väldigt väldigt glad att jag har varit dit oavsett om det är Bran Castle som Bram Stoker baserat sin Dracula på eller inte.

Jag har tagit hem en testversion av Lightroom men herrejösses vad svårt det var att använda när man är van med en väldigt gammal version av photoshop. Det tog mig en halvtimme att få till bilderna ovan och då har jag inte ändrat speciellt mycket. Så just nu känns det som att jag kanske hellre kommer vilja ta hem ett Photoshop och betala för igen. Men jag ska förhoppningsvis ha tid över att sätta mig och redigera någon mer kväll. Jag kanske lär mig men min första känsla är: skeptisk. :) :)

Men min förhoppning är att gå igenom fler bilder från vår resa eftersom jag faktiskt släpade med mig min systemkamera :) Det var länge sen den fick ut och se världen.

Tisdag och klockan är 22:07. Mina alarm börjar ringa 05:20 så dags att avsluta. På återseende!

Favorit: Hickap Bronze & Contour Stick – Icy Chai

Favorit: Hickap Bronze & Contour Stick – Icy Chai

Black Friday hysterin är igång och jag försöker mest köpa sånt som jag vet att jag använder lite billigare än vanligt. Som Hickap: Bronze & Contour Stick – Icy Chai eftersom den jag har börjar lida mot sitt slut.

Jag köpte denna i Mars detta året så jag kan ju lugnt påstå att den har räckt länge. Nu har jag inte använt den dagligen men bra nära.

Strecket till vänster är om jag bara skulle dra sticket direkt på huden. Streck 2 lite ovanför är när jag duttat lite färg från streck 1 med en borste. Får ni ett hum om hur krämig och pigmenterad denna är då? Otroligt lättarbetad.

Första bilden blir kanske lite missvisande produktmässigt så här har jag skruvat upp det nya sticket så ni får se hur mycket produkt det är i.

Det här är den första produkten som jag har testat från Hickup och jag är helt såld. Nu när jag klickade hem ett nytt stick så köpte jag deras Duo paket med Stick och en borste som heter Round Kabuki 115. Detta set. Ska bli roligt att testa en av deras borstar och se om den ger mersmak.

Det här sticket kostar 229sek och är enligt mig värd pengarna även när det inte är rea eller rabattkod finns.

Förtur till Black Friday rean hos Hickap får man med koden VIP25. 25% rabatt kanske vanligtvis inte är något som gör att jag rusar till butikerna men detta är en produkt som jag hade köpt på nytt i alla fall alldeles strax.

Mvh Nöjd tjej!

Photoshop eller Lightroom?

Photoshop eller Lightroom?

Jag har köpt en ny stationär dator eftersom jag har saknat att ha en plats som är min ”sitta vid datorn plats” men det innebär att jag inte har något redigerings program just nu. Jag har ett gammalt Photoshop på min laptop men osäker om det kommer fungera på denna dator. Och med gammalt Photoshop så menar jag att det är gammalt. Gissningsvis minst 15 år gammalt, osäker om 15 år ens räcker. Det är från den tiden jag bloggade på en helt annan nivå gammalt. Jag är förundrad över hur jag ens lyckats överföra programmet från laptop till laptop genom åren.

Så just nu håller jag på att vela om jag ska prenumerera på Photoshop eller Lightroom. Det kanske slutar med att jag tar hem en testperiod av båda för att testa.

Just nu ser jag bara framemot att börja pyssla med sånt som gav mig ro för x antal år sedan. Måla naglarna, sminka mig för skojs skull, fota produkter och sminkningar, fota solnedgångar och natur. Jag tror den här ron försvann lite när det kändes som det hamnade så mycket prestation bakom allting helt plötsligt i och med att sociala medier växte och helt plötsligt fanns det ett flertal plattformar utöver bloggar och alla blev så otroligt bra. Det kändes som det jag höll på med var något halvdant för skojs skull och jag fick prestationsångest bara.

Jag vet att det inte är så många ”från min tid” som varken läser eller bloggar längre och att jag återupplivar min blogg mest kommer innebära att jag verkligen skriver för min egna skull.

Jag ser framemot detta. Näst på min lista för återupplivning blir att införskaffa ett redigerings program för bilder. Eftersom jag inte tror att någon läser så ser jag knappt en anledning till varför jag ska be om råd i frågan.

Man kanske skulle kunna säga att jag har en livskris. Jag har ju trots allt väldigt nyligen fyllt 40.

Jag har väldigt svårt för blogginlägg utan bild. Men eftersom jag inte riktigt har någon bild som har med inlägget att göra så får ni här en bild jag kallar: Ganska så pigg tjej ändå 06:20 innan jobbet. – Daterad 2024-11-19

I helgen var vi till Selma Spa i Sunne

I helgen var vi till Selma Spa i Sunne

Nu har det gått några dagar sedan helgen passerade och för ovanlighetens skull så var jag på spa. Detta ska inte läsas med en ironisk ton vilket orden ”för ovanlighetens skull” annars lätt görs hos mig i alla fall. Nej men vi slog på stort och åkte väldigt spontant till Selma Spa i Sunne. Vi bokade en hotellnatt lördag till söndag på fredagen.

Jag tog nästan inga bilder under helgen och dom jag tog med min mobil tar en tillbaka till 2005 känslan med kvalitén det blev. Så vi ska ut och resa i tiden.

När man bokar en hotellnatt hos Selma Spa så ingår 2h Spatid (tid måste bokas via receptionen) och vi tog tiden 17:30-19:30 för då tänkte vi att vi inte behövde stressa ner till Sunne och när det ändå inte incheckning förrän 15:00.

Men som vanligt på internet så ljuger bilden ovan. Jag var absolut inte ensam i den underbara uppvärmda evighetspoolen som finns utomhus. Hade vi bokat tilden 19:30-21:30 istället så såg det dock ut som att den här bilden hade kunnat tala sanning för då var det inte alls lika många spagäster. Så nästa gång blir det tidig middag och sen spa! (med kanske en dubbelkoll i receptionen vilken tid dom har minst gäster inbokade)

Det fanns en till uppvärmd pool utomhus. Dom uppvärmda poolerna utomhus var helt klart mina favoriter. Jag kan se mig själv sitta här en kall vinterdag med en varm drink (finns det ens på menyn? ingen aning. Annars borde det finnas) i handen med lite tur under en stjärnklar himmel.

Det finns 4 stycken olika bastuer (Jag och Pascal diskuterade vad tusan det heter. en bastu två bastuer? bastus? Ingen aning, allt låter fel i mina öron) att välja på. Självklart provade vi alla 4 fast den som heter Calendarium var vi bara in och vände i. Den var kall och vi förstod inte poängen med den. Här skulle jag vilja slå ett slag för att göra en IR-bastu istället. Jag såg nämligen 0 personer som använde denna. Ska den vara kall? Ingen aning och jag är inte den där gästen som går och frågar. Varför få svar när man kan vara riktigt svensk och förbli fundersam så länge man slipper prata med någon.

Annars fanns det en ångbastu, en vanlig torrbastu och en örtbastu. Örtbastun var min favorit på grund av att den var inte dundervarm och doftade örter.

Inne fanns det en stor pool, som ni ser i bilden ovan, samt 2st jacuzzis som vi aldrig testade. På ovanvåningen ser ni Bar Loungen så man kunde, om man ville, sitta och spana på alla som njöt av livet en trappa ned. Och nu när jag tänker på det så låter det lite creepy pga alla har ju badkläder.

Alltså jag unnade mig en Aperol Spritz. Dricker inte alkohol så ofta så en drink på spa kändes som extra lyx.

På söndagen innan vi åkte hem så unnade jag mig ännu mer. Är man på spa en gång på flera år så är man. Jag gjorde en ”Detox behandling” som skulle vara dränerande och få igång blodcirkulationen. Jag valde den eftersom jag har dålig blodcirkulation. Man kan säga att behandlingen var i 4 steg: Kroppsskrubb med lättare massage, lerinpackning och inpackning av mig i plast och något mer, jag låg och njöt av värmen som uppstod så jag tänkte inte så mycket på det samt ansiktsbehandling och insmörjning med lättare massage. Jag har inte gjort så många behandlingar i mitt liv men jag kände mig inte besviken efter mina 80 minuter i alla fall. Sen kraschade jag totalt för resten av dagen. Blev så trött. Eftersom behandlingen skulle vara dränerande och bra för lymfsystemet så hade jag dock gärna sett att det användes lite lymfmassageteknik i slutet.

Det var dom bilderna. I övrigt så var rummet helt okej, som vilket hotellrum som helst, belysningen i vårt badrum var så hemsk att det var ren och skär struggel att sminka sig på grund av alla skuggor. Det blev inga slefies denna helgen om man säger så, jag försökte men gav upp efter bild 1. Bra produkter från Maria Åkerberg i badrummet. Jag sov som en sten under natten. Ganska hård säng vilket ryggen på den här damen har börjat tycka om på äldre dar.

Vi åt middag i Bar Loungen och min caesarsallad var riktigt riktigt god. Frukosten erbjöd många alternativ så även en kräsen frukostperson som jag blev nöjd och mätt. Goda pannkakor!

Bra helg! Skulle åka hit igen helt klart. Men kanske försöka få en spatid med lite färre människor. Man behövde inte trängas men det kanske inte vara så avslappnande ljudnivå. Så det är det jag tar med mig själv tills vi kanske hamnar på Selma Spa en annan gång för jag tyckte helt klart det var prisvärt per person. 1300sek per person för en hotellnatt lördag-söndag med 2h spatid och frukost. Har man möjlighet att åka en mer ”obekväm” dag så fanns det billigare rum.

Shit vilken roman det blev till mina bilder från 2005. Hoppas ni haft en bra helg! För det har jag och jag har dessutom haft långhelg! Varit ledig måndag-tisdag också :) Men imorgon är det tillbaka till verkligheten en stund så nu säger jag tack och god natt :)