Wysteriiasblogg.se – Skönhetsblogg

För några dagar sedan så fick jag ett jättefint mail från någon som kallar sig Jossan. Bara en sådan sak att hon tagit sig tid att skriva ett mail till mig värmer något oerhört! Jag hoppas du kommer fortsätta tycka att det är ett nöje att läsa min blogg Jossan och tack så jättemycket för ditt mail! :) <3

Jag håller på att städa min byrålåda och hittade igen dessa tre hjärtan. Dom har jag fått av tre olika kärlekar. Alla innehåller varsitt minne av dessa kärlekar och just därför kommer jag alltid ha dom kvar även om jag aldrig kommer bära dom runt min hals.

Det svarta hjärtat har jag fått med min första kärlek. Det fick jag när jag gick i fjärde klass. Då visste man nog knappt vad kärlek var. Han köpte det till mig när han var på resa med sin familj på Kanarieöarna. Egentligen ville han köpa ett med bokstaven A i mitten men det fanns inte. Detta halsbandet gör mig lite ledsen eftersom det är denna killen som mitt inlägg ”han var” handlar om. Han var. Han är inte längre.

Det röda hjärtat fick jag av en kärlek jag träffade i 9:an. Mitt första riktiga förhållande. Det röda hjärtat är en månadssten för Januari månad (granat) även fast jag fyller år i Oktober och har Opal som är grön som månadssten. Men den röda var mycket finare, så han köpte den istället ;) Ur detta förhållande vann jag en kille som ställt upp för mig i vårt och torrt och som alltid kommer vara en nära vän även fast vi kanske träffas en gång om året bara. Det blev ingen långvarig kärlek men helt klart en långvarig vänskap.

Det blommiga hjärtat fick jag med min tredje kärlek på vår första månadsdag. Han hade gömt asken på något högt ställe och jag fick själv leta igenom hela lägenheten innan jag hittade asken. Mitt stormigaste förhållande men ändå med många ljusglimtar, som detta ögonblick.

Jag älskar minnen. Jag älskar saker som påminner mig om ögonblick i mitt liv. Jag vet att många människor nog slänger såna här ting när dom får ett nytt förhållande. Men inte jag, jag kan inte slänga något som någon gett mig som ett kärlekstecken. Jag har ju älskat eller tyckt om dessa människor väldigt mycket och dom är en del av mitt förflutna. Ja ni kan få tycka att jag är helkonstig om ni så önskar. Nu ska jag dock lägga ner dom i byrån igen och där kommer dom antagligen ligga tills jag städar i byrån nästa gång.

Sparar ni såna här ting eller gör ni er av med dom när ni gått vidare till ett annat förhållande?

Idag är det min födelsedag och min misse är fortfarande borta. Jag har verkligen svårt för att vara glad idag. Det regnar ute och jag oroar mig att hon ska vara ute i det här vädret. Jag har fått kommentarer om att hon kanske ramlat ner i en öppen brunn eller dylikt. Jag vet inte om det känns så lugnande för har hon suttit i en brunn i snart 2 veckor har jag ju svårt att tro att hon är ok fortfarande. Jag är så rädd för att hon inte kommer komma tillbaka. Känner att jag hade behövt gå runt i skogen här ovanför och ropa efter henne men jag är så galet mörkrädd (verkar bli det mer o mer för varje år) så jag har inte vågat då det blir mörkt så tidigt :(

Om en timme ungefär ska jag åka och hämta Maria & ungarna iaf så blir det lite födelsedagsfika hemma hos mig. Kan jag behöva för att muntras upp lite!

Jag hade egentligen tänkt lägga upp bilder från bloggfesten nu men det får vänta lite. Min katt misse har fortfarande inte kommit hem (varit borta sedan 15/10 nu) och jag hoppades verkligen att hon skulle ha kommit hem när jag kom hem från Oslo men så var inte fallet. Jag bad min mamma kontakta en sierska som kan se försvunna djur förra veckan och idag ringde hon upp och berättade att hon inte hittade någon ”signal” med misse så hon kunde inte se henne. När mamma ringde i torsdags så hade hon sett lösa hundar i samband med misse. Och det är flera katter som har försvunnit i mitt område samt folk som hört varg.

Jag har sådan ångest. Betyder det att misse inte finns mer och det är därför hon inte kan se henne?

Jag fyller år på Onsdag och just nu önskar jag bara att misse kommer hem så jag slipper vara ledsen på min födelsedag :(

Jag ska hem till min bror och byta däck på bilen och på vägen dit tänkte jag sätta upp lite lappar om att jag saknar min misse. Jag hoppas verkligen någon hör av sig snart och har sett henne eller om det är någon som tar hand om henne och ser att hon är saknad.

Min ena missebäbis gick ut i morse men har inte kommit hem än ;( Ingen av dom brukar vara borta så länge så jag har såklart blivit jätteorolig och förväntar mig det värsta scenariot redan nu :( jag och hjärtat har gått runt och ropat på henne men inget missemjau någonstans alls :( Kommer hon inte hem imorgon bitti så kommer jag gå runt och ropa på henne ännu mer.

Jag har redan sett framför mig hur hon blivit påkörd, skadad, kidnappad, torterad, tagen av något större djur, blivit inlurad till någon tant och fan och hans moster samt gråtit en skvätt vilket jag alltid gör när jag tänker på något som gjort mig ledsen om det faktiskt inträffat på riktigt. Det är ju min bäbis så det är klart jag oroar mig om hon är borta längre än vanligt och dessutom inte kommer när jag ropar. Jag hoppas verkligen hon bara är ute på något hyss och kommer tillbaka imorgon.

men att jag oroar mig (i onödan hoppas jag) gör tyvärr så jag har lite svårt att sova :/

Men nu vet ni ;)

fotograf: anders albihn, modell: jag, mua: maria g.

Just nu befinner jag mig i någon form av känslostorm. Det är nog bara tiden som kan utvisa vart denna känslostorm ska leda mig egentligen!

Idag har lilltöserna Nella & Alicia haft skolavslutning så jag följde med Maria och Mira dit för att titta på dem. Jag har ju själv haft mina skolavslutningar på Rots skans här i Älvdalen när jag gick i 1-6:an så det var kul att se! Roligast var nog när åk 5-6 började sjunga midsommarnatt som jag associerar till Eddie Meduza. Efteråt blev det glass, jordgubbar och kakor så jag tror alla ungarna fick sockerkick utan dess like..men man har ju bara skolavslutning en gång om året! ;)