It can´t rain all the time.

It can´t rain all the time.



Pms för mig stavas pmds/pmdd (tror jag själv i alla fall) och har jag otur så blir det riktigt illa och jag ligger mest och funderar på saker som vem som skulle sakna mig om jag försvann. ungefär. Innan ”lingonveckan” som man sa på 90-talet så rasar då och då min värld samman och denna gången har det verkligen varit värre än vanligt och det är nog därför jag känner behovet av att skriva av mig lite även fast jag inte riktigt vet vilka som läser. Men eftersom jag skrivit om pmdd tidigare och jag vet att det brukar vara någon som får en ”aha” upplevelse de få gånger jag tar upp det så kan väl vara värt det för någon av er kanske.

Jag kan inte ens förklara med ord vad dom här dagarna gör med mig men jag är så glad att jag vet innerst inne att mina värdelöshetskänslor försvinner av sig självt efter några dagar. Att jag vet att allt jag känner ”inte är på riktigt” hjälper väldigt mycket även om dom tyvärr inte gör så alla jobbiga känslor försvinner eller går över. Tyvärr.

Denna helgen har varit den värsta på länge och tyvärr så har det inte ”lagt sig” riktigt ännu, det brukar lägga sig när mensen kommer igång så ni kan ju gissa hur mycket jag bara väntar på att min mens ska starta varje månad?!? Jag har känt mig som ungefär hela symptom listan för pmdd i helgen. Snacka om deprimerande människa jag blir. Allt blir nattsvart, känner mig otroligt ensam samtidigt som jag inte orkar kontakta andra människor, jag orkar och vill inte göra nånting, jag tröstäter, gråter och funderar väldigt mycket på varför jag ens finns, om någon skulle sakna mig om jag försvann, vad jag någonsin gjort som är bra etc etc. Jag ifrågasätter min existens väldigt mycket när det är som värst och jag känner det verkligen som att ingen tycker om mig. Som tur är så inträffar inte detta varje månad att det går så långt, att jag blir så nere, men ibland.

Det här är något som har förstört väldigt mycket för mig och förstör fortfarande eftersom så många andra inte riktigt förstår. David är väl tyvärr en av dom som hamnar i kläm och det är väl för att han inte riktigt förstår eller vet vad han ska göra. Hur får man någon glad som tappat livsgnistan för några dagar liksom? Jag vet knappt själv men det dummaste man kan göra är att bli arg/lämna mig ensam eller bete sig som att mitt beteende är något jag gör fel. Jag har gått igenom några relationer med arga pojkvänner som skällt på mig när jag gråtit och varit ledsen utan att kunna förklara varför…men jag kan oftast inte förklara varför. Jag upplever bara en hopplöshet jag inte kan förklara själv riktigt.

Man kan äta antidepressiva mot pmdd men förut när jag gick till en terapeut så var första frågan jag fick om jag ville ha något utskrivet….då hade jag inte ens pratat terapeuten ännu? Sen har antidepressiva så många bieffekter som jag är lite rädd att jag ska få tyvärr..det är liksom min nödlösning känner jag.

Jag har i alla fall överlevt den här månaden också och jag ser framemot att börja förblöda istället för att må som ett sprängt utedass.

It can´t rain all the time (tänker ofta på den raden) och om någon/några dagar är jag förhoppningsvis tillbaka i min ”gamla form” igen.

Är du lika knäpp som mig en gång i månaden eller bara vill läsa mer om pmdd så är det bara att googla eller läsa lite på Wiki.

 

 

21 svar på ”It can´t rain all the time.

  1. Du är så underbart ärlig. Det tror jag du kommer långt med i en relation, även om David till fullo aldrig kan förstå det. Kram!

  2. Åh, så himla ”lättande” att höra att någon annan är likadan. Jag går ner mig så djupt att jag bara förlorar hoppet om att någon någonsin älskar mig och bara ber om att få dö ensam, typ. Sämst i hela världen. Sedan grinar jag några dagar extra efteråt för att jag har så dåligt samvete över hur jag betett mig. Har du sökt någon hjälp för detta? Jag går och drar mig för att göra det i nuläget..

  3. Hej!
    Först av allt vill jag säga att det är modigt av dig att skriva om det här, det är allt för få som pratar om det och verkligen skriver om det avskalat utan att släta över sina egna känslor.

    Jag har själv aldrig haft problem med pms/pmd/osv osv… Men jag har sen tolv års ålder lidit av depressioner, så jag vet hur det är när det helt utan förvarning blir nattsvart. Jag började medicinera mot det i februari 2007, första veckorna med medicinen fick jag hemska biverkningar och jag visste bara att jag inte ville leva längre, det var en helt bisarr känsla, jag var inte nödvändigtvis mer deprimerad, jag bara visste att jag inte ville mer. Sen var de fysiska biverkningarna hemska också, med blixtar som slår i huvudet så fort jag rörde ögonen.

    MEN, det blev bättre, jag stod ut. Sen visade det sig att det var fel medicin, så i oktober-november samma år så bytte jag medicin och har gjort ett par gånger till sen dess. Dock blir biverkningarna lättare att hantera, och jag kan inte se mig i ett liv utan medicin. Jag är ett vrak. Så om du tror att det kan vara värt det så kan du kanske prova ändå? Sen hittar man inte alltid rätt första gången, eller ens andra gången. Men det är värt att försöka, för att slippa de vidriga känslorna som kommer som ett brev på posten.

    Du kan alltid höra av dig om det är nåt om medicinering du undrar över, för och nackdelar, biverkningar, vad de gör rent fysiologiskt i hjärnan eller vad som helst!

    Det var en lång kommentar, men jag hoppas att du kanske blev lite klokare, även om vi inte lider av exakt samma problem – vi har ju iaf samma symptom!

    Sköt om dig! KRAMAR

  4. Jag har märkt av det där på senaste tiden. Jag brukade aldrig få pms eller någonting förut, men nu får jag det alltid några dagar innan mensen kommer.. Fast nu har det blivit så sjukt mycket värre, de senaste dagarna har varit ett riktigt jävla helvete. Har ”gjort slut” med vänner, velat dö, gråtit konstant, haft ett oehört tungt tryck över huvudet, jättetrött, deprimerad etc etc.. Det värsta är ju att typ ingen förstår.. speciellt inte då jag i princip bara har killkompisar, kan ju som inte förklara varför jag helt plötsligt tycker att det är svinjobbigt när dom skojar med mig och allt. Usch, det SUGER.

    1. Svar till my: Jag känner det som att har man inte upplevt något liknande själv så är det väldigt svårt att förstå. Min bästa vän blir lite liknande men inte lika urflippad som mig som nästan stänger in mig själv inomhus under täcket och bara vill dö…men hon är den enda som jag upplever förstår hur jag mår. Eller så kanske det bara är vi som upplever det som att ingen förstår just därför att vi mår så dåligt? Vem vet!

      Förstår att du tycker det är jobbigt i alla fall…jag går ju igenom samma sak flera dagar i månaden. Lite läskigt hur man kan bli :/

  5. Jag kan bli lite så där ibland oxå, men oftast fattar jag inte att det är mensen som är på G.. Haha. Du vet att jag alltid finns här va? Dra iväg ett sms eller ring ifall du behöver höra hur bra du är :) Det är ju bra att du ändå vet ungefär var de där känslorna kommer från, då kan man säga åt dom att dra åt skogen.. Typ som med mitt onda bröst som jag får skälla på lite då och då..

    Kan sånt här påverkas av olika p-piller? Reagerar man på olika sätt av olika sorter? Kanske värt att fråga en barnmorska istället för en teraput? Eller en läkare. Eller kan man med hjälp av en teraput få lära sig hur man ska komma över såna här känslor utan antidepressiva piller? Typ lära sig bemästra känslorna psykiskt? Oj vad jag bollar idéer nu..

    Godis, gråta och sova.. Det är bra det också. Kram

  6. Jobbigt! Känner igen symptomen, då jag lider av vanlig depression. Men eftersom jag jämt tror att ingen tycker om mig blir inte pms:en så allvarlig ;)

    Men det ska finnas en medicin som är till för just pms-besvär, har du provat den? Femal Balans tror jag den heter, du kan läsa om den på fass här: http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20081209000262&DocTypeID=7&UserTypeID=2
    Det är växtbaserat och tom receptfritt, kanske kan vara värt att prova en månad och se om du mår bättre?

    Jag hoppas du får hjälp på något sätt!

    kram!

  7. Usch ja, känner igen det där så väl.
    Och att få någon annan att förstå…det känns omöjligt.
    Vilka elenden det ställt till genom livet! Oj, oj, oj…

    Känns som att det blir värre o värre med åren oxå.
    Skönt att det bara varar någon dag.

    Samtidigt som det är skönt o veta att det ändå är en hel del som vet hur det är och nog faktiskt förstår, så känns det tråkigt att veta att fler går igenom det.
    Man vill ju inte ens önska sin värsta fiende sånt här.

    Skönt o höra att du snart är igenom det för denna gången.

    Kram

  8. Det låter fruktansvärt! Jag tycker dock att du ska testa en låg dos antidepressiva, prat gör ju inget för att hjälpa utan det är ämnena i kroppen som måste justeras och det sker då på kemisk väg. Biverkningar är inte så vanliga som man tror, och man kan ju alltid sluta om man inte får önskad effekt… jag säger go for it! Läste en artikel för något år sen om hur kvinnor med PMDD fått sina liv tillbaka med hjälp av mediciner!

  9. Känner igen mig. Blir sjukt ledsen, irriterad, arg, galen och bara helt tom.. samtidigtsom jag tappar de självförtroendet totalt. dagarna innan mens.. varje månad undrar jag varför. Och tänker, de här kan väl inte bero på mensen? men det gör det ju. sjutk vad en mens kan spöka..

  10. Vad använder du för preventivmedel? I mitt fall visade det sig att det var p-pillren jag åt som var boven i dramat, bytte till kopparspiral (inga hormoner) och har sedan dess mått som en prinsessa! Innan dess mådde jag precis som du beskriver

    1. Svar till ann: Jag har trionetta och har tänkt ta upp det med barnmorskan att jag vill testa ett annat. Finns två stycken som tydligen ska vara bättre att äta om man har pmds då dom innehåller något annat! Jag hoppas det hjälper! :)

  11. Såna månader som är extra hemska är verkligen extrem jobbiga :( Kom lindrigt undan denna månaden jag trots att barnen var sjuka & sånt som brukar göra mej ännu mer orolig. Blir ju mer paranoid oftast jag. Eller så var det redan veckan innan när jag grävde ner mej med one three hill i flera dagar *skumt*
    Jag brukar snabbt märka på dej när du blir pdms:ig och förstår varför du drar dej undan ett par dagar ibland .

    Hoppas att det gått över för denna månaden åt dej nu, funderar på att köpa det där Femicur igen jag & se om de hjälpte eller om det var en slump att jag mådde bra den månaden jag åt det.

    Kram

  12. hmm, det finns ju piller för de som har det extremt jobbigt med mensen som gör att den upphör helt och hållet, inte som när man hoppar över med p-piller, utan detta är något annat. Jag vet inte om det bara är blödningarna som upphör eller om övriga hormonpåverkningar också försvinner, men det kanske kan vara värt att kolla upp? Min kompis använde dem förr, och hon fick inga biverkningar över huvud taget.

  13. Herregud ALLA symptom stämmer in på mig. Mina tre värsta dagar kommer nu söndag, måndag, tisdag OCH igår blev jag dissad av han jag tycker om, så snacka om att jag FRUKTAR för de här dagarna! :( Äter Yasmin vilket gör allt värre, måste till min gyn bums!

  14. Har du provat premalex? den tar man endast 14 dar innan mens och slutar när den kommer, dvs två veckor i månaden. Jag har samma grej blir helt totalt förstörd som människa. jag kommenterar aldrig bloggar och så men tänkte bara ifall du inte provat premalex så skriver jag en kommentar till dig . Vet hur fruktansvärt det är ;). Mvh.

    1. Svar till Emm: Nej inte testat dom! Är det också SSRI eller är det något annat? Har du märkt några biverkningar? :)

Lämna ett svar till Gaymasen Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *