Posted by Wysteriia december - 14 - 2016 23:01 10 COMMENTS

cci20151209_0014 cci20151215_0017 cci20151215_0032 cci20151215_0077

2 veckor sedan pappa gick bort. Jag kommer verkligen aldrig mer få träffa min pappa. Är det här något som någonsin sjunker in i hjärnan? Alla dör nån gång, jag vet, men jag trodde verkligen det var ett flertal år kvar innan pappa skulle lämna oss.

Jag känner mig som ett stressat vrak och de senaste dagarna har jag känt att jag fått rejäla psykbryt av trötthet. Begravningen är nästa vecka och jag börjar i alla fall känna att det inte är jättemycket kvar att planera inför den samtidigt som det känns som jag har att göra månader framöver med allt möjligt…jag har väldigt svårt att se slutet på allting som ska göras just nu.

Livet känns så otroligt skevt just nu. Ni som känner mig i verkligheten vet hur nära till skratt jag egentligen har men jag skrattar inte alls på samma sätt längre. Jag känner mig inte som mig själv och jag vet att jag tids nog kommer känna mig som mig själv men det känns så otroligt långt bort just nu. När jag tittar mig själv i spegeln så är det inte mina egna ögon jag ser, det är ett par mörka sorgsna ögon utan glädje som tittar tillbaka på mig.

Jag hoppas jag snart kommer ha mer ork för vardagliga saker som att ta en vanlig jäkla promenad, skriva ett blogginlägg – om skönhet alltså, laga mat, sticka till gymmet och träffa vänner men än så länge tar jobbet, planering av begravningen och sörjandet all min energi + lite till.

Jag vet knappt om jag sörjer ”på riktigt” än pga att jag känner mig så stressad. Bryter ihop med jämna mellanrum och står alltid och tittar efter pappa vid dom stora varuportarna på jobbet för det var där min lilla pappa kikade in genom fönstret när han skulle hämta mig de gånger vi åt lunch ihop. Jag tittar så många gånger om dagen mot dessa portar men han står aldrig där. Han kommer aldrig mer stå där. Jag vet det. Men jag tittar efter honom hela tiden ändå.

Dags att sova för klockan 6 ska jag helst infinna mig på jobbet imorgon. Jag är så psykiskt trött och jag har nog aldrig längtat så här mycket efter semester.

Jag hoppas ni kramar på era nära och kära ♥

Tags : , Privat

10 Kommentarer till 'Livet känns så otroligt skevt just nu.'

  1. Sanna skriver:

    Det är så orättvist. 69 år är ingenting. Tänker på dig ❤️ Kram
    Sanna recently posted…Butiksöppning för MAC PRO, StockholmMy Profile

  2. Camilla skriver:

    Åh, jag är så ledsen för din skull! <3 Jag känner igen det där vakuumet du befinner dig i. Då man gör massa saker utan att vara riktigt där. Man fattar inte ens att tiden fortsätter rulla på som ingenting har hänt. Var finns den där pausknappen som man så desperat behöver liksom?

    Hoppas allt går bra med begravningen och allt runt omkring. Och hoppas du får möjlighet till någon form av ledighet så du kan få vila och smälta. Massor av kramar till dig! <3
    Camilla recently posted…Pressträff för Renée Voltaires skönhetMy Profile

    1. Wysteriia skriver:

      Tack ♥ Inte riktigt gå igenom alla fina kommentarer jag fått så världens senaste svar!

      Känner än idag att jag inte riktigt förstår att jag aldrig mer kommer träffa pappa. jättekonstigt allting!

  3. Ninni skriver:

    Skickar en varm styrkekram.
    Ninni recently posted…Elisabeth Arden – Bright Lights, Big CityMy Profile

  4. The Cat skriver:

    Min pappa dog i somras. Efter en vecka sjukskrev jag mig pga psykisk påfrestning efter allt omkring dödsfallet. Orkade verkligen inte med jobb och livet i övrigt efter det. Jag blir fortfarande (inte gått så lång tid förvisso men du fattar)ledsen ibland och blir påmind av honom av allt möjligt i vardagen emellanåt.

    Det tar tid. Det kanske aldrig blir helt bra. Och det är ok. Nu känner inte jag dig personligen men ta hand om dig och sjukskriv dig hellre än att gå in i väggen om det är på den nivån. Låt hjärnan vila. Kram på dig!

    1. Wysteriia skriver:

      Tror det var klokt att du sjukskrev dig, jag har ju ångrat mig lite i efterhand att jag inte var hemma lite längre pga stressen jag kände och upplevde. Känner igen mig i det du skriver Jag blir också påmind av min pappa av diverse saker i vardagen. Han jobbade med grävmaskiner så första gången jag mötte en grävmaskin här hemma så grät jag pga att jag visste att det inte var pappa.

      Jag hoppas du känner dig lite bättre nu? Åt mig går det verkligen i vågor!

  5. Karin B skriver:

    Så int skrivet! Jag beklagar verkligen sorgen.

    1. Wysteriia skriver:

      Tack ♥

  6. Annika skriver:

    Oj, käre så ledsam läsning! Jag beklagar verkligen er förlust.

    1. Wysteriia skriver:

      Tack ♥

Leave a Reply

CommentLuv badge