Browsed by
Kategori: Inre tankar

Jag har ångestklumpen i hjärtat dagligen och jag har svårt att ta in allting.

Jag har ångestklumpen i hjärtat dagligen och jag har svårt att ta in allting.

Jag befinner mig i en känslomässig berg och dalbana just nu som ni kanske förstår. Jag tror inte riktigt att jag har förstått att han är borta eller om det är att jag vill inte förstå.

Jag har ångestklumpen i hjärtat dagligen och jag har svårt att ta in allting. Jag vill inte ens veta hur hans familj mår med tanke på min egna reaktion på detta. Jag sitter dessutom och bläddrar igenom hans bilder på facebook dagligen & grubblar & funderar. Jag är så jävla ledsen samtidigt som jag är så jävla arg på honom.

Jag önskar så att livet var som på film, att huxflux så vore det onsdagkväll igen och jag kunde ändra kvällen. Eller att han helt plötsligt ringde och berättade att det inte var sant.

Jag har ju varit ute på världens roadtrip i Europa, Carbage Run, som jag hoppas jag ska kunna blogga och berätta om snart. Jag kom hem onsdagsmorgonen & sen hände detta så det är därför jag inte är någon vidare duktig bloggare just nu. Jag har fotat lite till bloggen igår eftersom det har börjat trilla in pressutskick. Jag vill ju sysselsätta mig med saker som jag tycker är roligt just nu och bloggen är ju en av dom sakerna.

Det kommer nog komma fler inlägg om detta, tyvärr. Men jag ska försöka blogga om annat också ♥

Att jag återigen publicerar denna låttext sticker i hjärtat på mig.

Att jag återigen publicerar denna låttext sticker i hjärtat på mig.

”Det kom ett vykort från himmelen, Jag kommer inte tillbaks igen. Det var orden du skrev, Det var så livet blev, För dig och mig. Det kom ett vykort från himmelen, Och det doftar som sommaren. Åh jag blundar och minns, För änglarna finns, Och de sjunger för dig”

I Onsdags lämnade han som var min första kyss jordelivet av egen vilja. Att han frågade mig tidigare under kvällen om han fick sova hos mig & att jag svarade nej tar halvt som halvt knäcken på mig just nu. Hade jag svarat ja hade jag kanske förlängt hans liv, kanske bara en kortare stund, kanske en längre stund, kanske tills han gick bort av naturliga orsaker eller kanske inte alls.

Jag har spelat upp onsdagskvällen så många gånger i mitt huvud. Allt han sa, hur han lät, hur han tittade på mig, hur han ville krama mig och jag som bara tog avstånd eftersom han var full. (Jag tar ofta avstånd från fulla killar oavsett vem det är) Så många gånger den kvällen som han tittade på mig och sa hur jäkla fin jag var (det var säkert 10 gånger), hur modig jag var som hade dragit iväg på Carbage Run, hur han mindes min fasters 70-års fest och hur roligt det var, hur jobbigt han tyckte en sak var, hur rädd han var för en annan sak, hur mycket bilden på mig och han från vår klassfest betydde för honom, hur mycket han gillade att följa Bonnvischans upptåg, hur mycket Bonnvischan prylar han köpte den kvällen för han handlade inte bara till sig själv utan räknade upp flera namn (som jag tyvärr glömt) som han köpt grejer till, att han inte vågade gilla mina bilder på instagram, att han bad mig skjutsa hem honom men jag hade ingen bil på plats så jag bad en vän skjutsa hem honom, att han säkert frågade 5 gånger om han fick sova hos mig och jag sa nej. Jag sa nej. Varför i helvete sa jag nej? Varför sa han inte bara att han inte ville vara ensam? Att han mådde dåligt på så hög nivå? Jag hade sagt ja på en gång och inte släppt honom ur sikte.

Jag vet att det inte är mitt fel att han är borta. Men vetskapen om att om jag bara fattat & pratat mer med honom, låtit honom sova här eller att det varit jag som skjutsat hem honom så han kanske hade pratat med mig. Man ska inte tänka ”tänk om” och jag vet att det inte gör någon som helst nytta men jag kan inte låta bli för jag känner så starkt att det hade inte behövt bli så här. Inte den kvällen.

Jag har stått här hemma och bett honom om ursäkt för att jag inte förstod. Var det hans rop på hjälp att han ville sova här? Och jag missade det? Vad hände när han kom hem? Hur i hela helvete kunde han komma fram till ett sånt drastiskt beslut? Hade han tänkt på det länge? Var det bara en fyllegrej? Jag vet att han ringt någon och sagt något som väckte oro.

Jag vet själv hur det är att befinna sig på en mörk plats & jag önskar så att han hade tagit beslutet att berätta det för mig istället. Jag är så jävla ledsen just nu, jag tänker bara på allt jag kunde gjort annorlunda den kvällen för att kanske hjälpa honom. Jag känner ju så starkt att det hade inte behövt hända. Jag vet själv hur svårt det är att säga ”jag mår så jävla dåligt just nu, hjälp mig” men helvete vad jag bara önskar att du sagt precis så.

Jag kommer sakna Dig. Jag kommer ärligt talat sakna dina fyllesamtal (man saknar inte saker förrän dom är borta), din gångstil & kroppsspråk, hur du brast ut i sång högljutt, din blick när du tittade på mig och sa hur jäkla fin jag var (du är en av få som jag känt verkligen menat det och det är tack vare ditt sätt att titta på mig), hur du alltid kom fram till mig så fort du såg mig när du var ute på.

Jag vet att du önskar att du tog chansen när du fick den och det önskar jag också. Därför tror jag det här tar lite extra hårt på mig just nu. Jag önskar jag gett dig andra svar i onsdags. Jag önskar jag varit till hjälp men nu känns det som jag bara var till stjälp. Jag önskar jag förstod mer. Jag önskar du sagt mer. Jag kommer ärligt talat sakna dig även om du kanske inte tror det.

Jag hoppas du fått frid & att du kommer vaka över Emmy ♥ Förlåt för att jag inte förstod hur dåligt du faktiskt mådde. Jag hoppas att jag tids nog kommer kunna förlåta mig själv. Om jag kunde skulle jag vrida tillbaka tiden och få detta ogjort. Vi är många som kommer sakna dig.

Saker som gör mig glad ♥

Saker som gör mig glad ♥

Saker som gör mig glad ♥

Att träna på att vara tacksam är bland det bästa jag börjat med. Man är så mycket gladare om man är tacksam för det man har här i livet! Jag märker själv att jag tänker väldigt annorlunda, gnäller inte över situationer som jag faktiskt inte kan göra något åt, försöker vända saker till något positivt eller ser lösningar istället för problem. Nu pratar jag om min vanliga vardag såklart. Sårar någon mig eller om jag har pmds så blir det svårare att tänka om just då ;) Jag har dessutom märkt hur otacksamma många människor är i sitt sätt att vara många gånger, antagligen för att jag själv börjat träna på tacksamhet & vill ändra på mitt egna tankesätt för att må bättre.

Alla vackra ängsblommor som blommar just nu ♥ Hur kan man inte bli glad av detta? Är så tacksam att vi haft en sådan fantastisk tid Maj/Juni! Visst det regnar idag, men det tackar gräsmattan för ;)

Blå himmel & vita fluffiga moln är terapi & avslappning för mig ♥ När himlen ser ut så här på sommaren och är alldeles stjärnklar om nätterna på vintern, då trivs jag! Jag blir alltid lika glad av den här synen.

Att odla själv och se hur allt växer är en så häftig känsla! Så glad att jag satt mer potatis i år än vad jag gjorde förra sommaren :) Förra året misslyckades jag & mamma med gurkan så ni skulle hört mitt glädjetjut när jag var ut i växthuset tidigare idag & det börjat komma små gurkor!! Haha :D Tänk att jag skulle bli så här glad av att odla saker? Jag kan ingenting om att odla men lär mig lite för varje år :D

Att jag har ett sommarjobb där jag får ha mina egna kläder & känna mig ”som mig själv”. Min stil är ju en del av mig & att kunna jobba klädd så här, så roligt! Jag ska klä mig fint var & varannan dag nu i sommar, det gör mig riktigt glad ;)

Jag kommer inte bli rik den här sommaren, långt ifrån! 75% i veckan och eftersom jag är ledig 3 veckor i sommar dessutom (2 av veckorna är av min vilja och en vecka fick jag när den andra tjejen jag ska jobba med ska läras upp :D) men jag kommer ha ett jobb som det är roligt att gå till :D Och det gör mig riktigt glad! :D Vecka 33 är min sista vecka & vi får se vad livet har att erbjuda till hösten :)

Jag är så tacksam att min pappa hade ordning på sin ekonomi när han gick bort ♥ Det är hans förtjänst att det gör inget att jag kommer tjäna uruselt i sommar eller att jag har varit arbetslös sedan februari. Min Pappa har hjälpt sin dotter att hitta glädjen till livet igen ♥ Hade jag varit kvar på mitt gamla jobb hade min återhämtning antagligen tagit så mycket längre tid. Nu vågade jag säga upp mig ”innan det var försent” & det är ett av mina viktigaste beslut jag tagit i livet. Jag satte ett värde på mig själv och min hälsa.

Det här är något jag tänker på nästan dagligen, hur tacksam jag är över hur mycket hjälp jag fått med min pappa & mamma genom åren. Att min pappa hjälper mig med boende idag trots att han inte är här, det är ju helt sjukt egentligen. Jag vet att han hade tagit emot mig med öppna armar och sagt åt mig att säga upp mig från mitt jobb om han inte gått bort. Jag kommer alltid sörja att mitt sista samtal med pappa handlade om hur trött jag var ♥ Förstod inte då att det berodde på mitt jobb. En situation jag inte tänker gå igenom igen!

Jag hoppas han vet hur tacksam jag är där han är ♥ (Ibland är han här hos mig, det vet jag ♥)

Idag är jag glad/tacksam för att:

  • Jag har umgåtts med mamma
  • Jag har tagit hand om min kropp och varit på akupunktur
  • Det har regnat så den stackars gräsmattan förhoppningsvis går från gul till grön
  • Jag har fixat matlådor
  • Jag har tagit itu med lite tvätt
  • Jag har tittat på ”the good life” på netflix och bara suttit och dugt som jag är ♥